Upptäck mer från Kolesterolparadoxen
Prenumerera för att få nästa artikel direkt i din inkorg.
Kollagring i trädgården – en liten insats med stor betydelse
En vanlig villaträdgård kan bli både en kolsänka, grönsaksodling och fristad för biologisk mångfald. Samma jord som ger oss näringsrik mat kan också bidra till ett mer stabilt klimat.
Kan samma lösning hjälpa både människan och planeten?
Den mat som ger bäst förutsättningar för god metabol hälsa kommer ofta från odlingssystem som också stärker naturen. Den tanken har blivit allt tydligare under arbetet med Kolesterolparadoxen. Friska jordar ger mer näringsrika livsmedel, binder mer kol och skapar livsmiljöer för växter, pollinatörer och andra arter.
Vår resa började hemma i trädgården. Det som en gång var en vanlig gräsmatta har steg för steg förvandlats till en plats där vi odlar en stor del av vår egen mat, bygger upp jordens bördighet och försöker lagra mer kol i marken. Erfarenheten har övertygat oss om att även små förändringar kan göra skillnad – både för den egna hälsan och för klimatet.
En vanlig villaträdgård kan bli en liten men viktig del av lösningen.
Figur 1. Squash är en mångsidig grönsak som passar till mycket. Den kan rivas till biffar, hyvlas till tunna strimlor som alternativ till pasta eller skäras i skivor och stekas i rikligt med olivolja. Den milda smaken gör att den lätt tar upp smaker från örter, vitlök och kryddor.
Från gräsmatta till levande ekosystem
Hur vår trädgård blev ett skafferi för oss – och en livsmiljö för fåglar, pollinatörer och livet under jorden.
En trädgård som gör mer än att vara vacker
När en vän besökte vår trädgård utbrast hon:
”Det ser ut som en målning av Monet.”
Det var ett fint omdöme, men skönheten var aldrig vårt främsta mål.
När vi flyttade hit för drygt tio år sedan började Christina steg för steg ersätta den stora robotklippta gräsmattan med odlingsbäddar, fruktträd, bärbuskar, växthus, blomsterängar och en liten damm.
Målet var enkelt: att odla så mycket av vår egen mat som möjligt och samtidigt ge tillbaka något till naturen.
I dag skördar vi grönsaker under stora delar av året, samtidigt som trädgården blivit rik på fåglar, pollinatörer, daggmaskar och andra organismer som bygger upp en levande jord.
Från gräsmatta till kolsänka
Vi ville också undersöka om en vanlig villaträdgård kan bidra till att binda mer kol i marken.
Principen är förvånansvärt enkel.
Låt växterna arbeta året runt. Gräv så lite som möjligt. Håll jorden täckt och mata markens mikroorganismer med organiskt material.
När växterna växer fångar de in koldioxid från luften genom fotosyntesen. En del av kolet förs ner till rötterna och blir så småningom mull – ett långlivat kollager som samtidigt gör jorden bördigare, håller kvar vatten bättre och gynnar ett rikt mikroliv.
Ju mer levande jorden är, desto bättre fungerar hela ekosystemet.
Figur 2. Tomater kan odlas både i växthus och på friland och ger ofta rikliga skördar långt in på sensommaren. Det finns hundratals sorter i olika färger, former och smaker – från små söta körsbärstomater till stora bifftomater. Tomater är särskilt rika på lykopen, en kraftfull antioxidant. När de tillagas, gärna tillsammans med olivolja i en sås eller gryta, blir lykopenet lättare för kroppen att ta upp.
Små förändringar gör stor skillnad
Det enklaste vi gjort är också det mest effektiva.
Vi klipper gräsmattan mer sällan.
Längre gräs utvecklar djupare rotsystem som lagrar mer kol under marken. När gräset väl klipps samlar vi upp klippet och använder det som täckmaterial i odlingsbäddarna. Vi låter gräsklipp täcka odlingarna och gå tillbaka till jordens mikroorganismer.
Gräset fungerar då som naturens egen gödsel.
Det skyddar jorden mot uttorkning, minskar ogräs, ger mat åt daggmaskar och mikroorganismer och bygger långsamt upp ett allt tjockare lager av mull.
Christina brukar säga:
”Det märks på daggmaskarna att jorden mår bra. De är ovanligt stora och många.”
Och det ligger mycket i det. Daggmaskar är ett av naturens bästa kvitton på en frisk jord.
Vad är permakultur?
Christina är utbildad inom permakultur.
Permakultur handlar om att utforma odlingar som fungerar mer som naturliga ekosystem än som traditionella trädgårdar.
I stället för att kämpa mot naturen försöker man samarbeta med den.
Man börjar med att studera platsen:
- var solen värmer
- hur vinden blåser
- vart regnvattnet rinner
- vilka växter som trivs tillsammans.
Sedan bygger man upp trädgården i flera lager med träd, buskar, örter, grönsaker och marktäckare som hjälper varandra.
Målet är en trädgård som blir mer produktiv, motståndskraftig och lättare att sköta för varje år.
Figur 3. Kålrabbi är en krispig och lättodlad kålväxt som kan skördas långt in på hösten. Den är rik på fibrer och C-vitamin och innehåller, liksom andra kålsorter, glukosinolater – växtämnen som studeras för sina möjliga skyddande effekter. Kålrabbi kan ätas rå i tunna skivor, rivas i sallader eller ugnsrostas och stekas i olivolja.
Fem enkla sätt att lagra mer kol
1. Täck jorden året runt
Lägg löv, gräsklipp, halm eller flis ovanpå jorden.
Det skyddar marken, minskar avdunstningen och bygger successivt upp mull.
2. Låt rötterna leva året om
Så gröngödslingsväxter mellan odlingssäsongerna.
Klöver, honungsört, bovete och råg fortsätter att mata jordens mikroorganismer även när grönsakerna är skördade.
3. Plantera fler fleråriga växter
Fruktträd, bärbuskar, sparris och andra perenna växter utvecklar stora rotsystem som binder kol under lång tid.
De ger dessutom skörd år efter år.
4. Använd biokol
Biokol fungerar som ett långlivat kollager samtidigt som det förbättrar jordens förmåga att hålla vatten och näring.
Ladda gärna biokolen med kompost eller kompostlak innan den blandas ner i jorden.
5. Ta vara på allt organiskt material
Kompostera köksavfall.
Flisa grenar.
Lägg löv och gräsklipp i odlingsbäddarna.
När växtresterna återförs till jorden sluts kretsloppet och jordens bördighet ökar för varje år.
Figur 4. Fänkål är en smakrik och mångsidig grönsak som innehåller bland annat fibrer, kalium, folat och C-vitamin samt olika polyfenoler. Den kan ätas rå och tunt skivad i sallader, ugnsrostas eller stekas i olivolja. Den milda lakritstonen passar särskilt bra tillsammans med fisk, citron och örter.
Christers slutsats
Klimatfrågan måste lösas av politiker och stora företag.
Men en villaträdgård kan också göra skillnad.
Varje kvadratmeter levande jord binder lite mer kol, producerar lite mer mat och ger livsrum åt fler insekter, fåglar och mikroorganismer.
Odlingen handlar om mycket mer än grönsaker.
Den handlar om att visa att samma jord som kan ge oss näringsrik mat också kan bli en liten del av lösningen på klimatutmaningen.
Det är också en påminnelse om vårt kanske viktigaste budskap: det som är bra för människans hälsa kan ofta också vara bra för naturens hälsa.
Det som bygger upp en frisk jord bygger också ofta upp en frisk människa. Det är den kanske viktigaste lärdomen från Kolesterolparadoxen. När vi tar hand om naturen får vi tillbaka näringsrik mat, rikare biologisk mångfald och bättre förutsättningar för ett långt och friskt liv.
Figur 5. Stekt rostbiff från rådjur med stekta kantareller och salladslök. Till det en tomat-, fetaost- och yoghurtröra. På sidan sockerärtor och mangold. En färgstark sommarmåltid där mycket kommer direkt från trädgården: tomater, mangold, sockerärter, örter och kantareller tillsammans med rosastekt kött. En tallrik rik på protein, fibrer, vitaminer, mineraler och olika växtämnen – och ett exempel på hur en hjärtvänlig måltid kan bygga på många olika färger och råvaror snarare än ett enskilt ”superlivsmedel”.
Rådjursrostbiff med kantareller, mangold och fetaoströra
En enkel sensommarmåltid där viltkött möter svamp, färska grönsaker och örter från trädgården. Rätten är proteinrik och grönsakerna bidrar med fibrer och en stor variation av växtämnen.
4 portioner
Ingredienser
Rådjur och kantareller
- 600–700 g rostbiff av rådjur
- 300 g kantareller
- 4–5 salladslökar
- smör och olivolja
- några kvistar timjan eller rosmarin
- salt och svartpeppar
Tomat- och fetaoströra
- 250 g tomater, gärna olika sorter
- 150 g fetaost
- 2 dl grekisk eller turkisk yoghurt
- 1 msk extra jungfruolivolja
- en näve basilika eller andra färska örter
- lite citronsaft
- svartpeppar
Till servering
- 200 g sockerärtor
- ett rejält knippe mangold
- olivolja
- salt och peppar
Gör så här
Ta fram köttet en stund före tillagning. Salta och peppra och bryn det runt om i smör och lite olivolja tillsammans med timjan eller rosmarin. Sänk värmen och stek försiktigt vidare, eller låt köttet gå klart i ugnen på cirka 125°C. Sikta på en innertemperatur kring 55–58°C för rosastekt rådjur. Låt vila 10 minuter innan det skärs i tunna skivor.
Stek kantarellerna först utan fett tills vätskan kokat bort. Tillsätt sedan smör och strimlad salladslök och stek tills svampen fått fin färg. Smaka av med salt och peppar.
Blanda yoghurt med smulad fetaost, olivolja, citronsaft och örter. Vänd ner halverade eller grovt skurna tomater strax före servering.
Fräs mangolden hastigt i olivolja så att den mjuknar men behåller lite spänst. Sockerärtorna kan serveras råa eller bara hastigt stekas tillsammans med mangolden.
Servera det skivade rådjuret med de smörstekta kantarellerna och salladslöken. Lägg till tomat- och fetaoströran, mangold och krispiga sockerärtor och avsluta gärna med färska örter och lite extra
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.