Insulinresistens – Den dolda orsaken bakom hjärtsjukdom

Varför metabolt syndrom har blivit vår tids största hot mot hjärthälsan – och hur traditionell medelhavskost från Cilento kan bidra till att minska risken.

Tre av de fem viktigaste riskfaktorerna för förlorade levnadsår – högt blodsocker, högt blodtryck och högt BMI – är nära kopplade till metabolt syndrom och insulinresistens.

I över 75 år har kolesterol, särskilt LDL-kolesterol, stått i centrum för forskning och behandling av hjärtsjukdom. Samtidigt visar allt fler studier att störningar i ämnesomsättningen, som insulinresistens och högt blodsocker, ofta spelar en minst lika viktig roll.

Jag har själv upplevt detta. Efter flera hjärtinfarkter fick jag höra att LDL var mitt största problem, trots att mina kolesterolvärden länge varit normala. När jag började följa fler hälsomarkörer såg jag ett annat mönster. Förhöjda triglycerider, blodsockersvängningar och låggradig inflammation gav en tydligare bild av min risk än kolesterolvärdet ensamt.

Forskningen pekar i samma riktning. Metabolt syndrom – med högt blodsocker, höga triglycerider, lågt HDL-kolesterol, bukfetma och högt blodtryck – är en av de viktigaste drivkrafterna bakom hjärt-kärlsjukdom. Kärnan i detta tillstånd är insulinresistens, där kroppens celler gradvis blir mindre känsliga för insulin.

I det här kapitlet går vi igenom varför metabolt syndrom och insulinresistens förtjänar större uppmärksamhet vid både förebyggande och behandling av hjärtsjukdom. Som en praktisk avslutning lagar vi en klassisk rätt från Cilento i södra Italien – en region som är känd för sina många friska och långlivade invånare.

Figur 1. Lammentrecôte från Martins Mat, serverad med ugnsbakade och färska tomater – en enkel måltid inspirerad av traditionell medelhavsmat.

Metabolt syndrom – den viktigaste drivkraften bakom modern hjärtsjukdom

Högt blodsocker, bukfetma och insulinresistens har blivit vanligare – samtidigt som de spelar en allt större roll för risken att drabbas av hjärt-kärlsjukdom.

En växande folksjukdom

De riskfaktorer som idag ökar snabbast och har störst betydelse för hjärt-kärlsjukdom sammanfattas under namnet metabolt syndrom. Tillståndet utvecklas oftast långsamt under många år och blir allt vanligare världen över.

I USA har andelen vuxna som har minst en riskfaktor för metabolt syndrom ökat från 88 till 93 procent på bara några år. En liknande utveckling ses i många andra länder.

I Sverige behandlas ofta enskilda riskfaktorer, exempelvis högt blodtryck, med läkemedel. Däremot ställs diagnoserna prediabetes och metabolt syndrom fortfarande relativt sällan, trots att de ger möjlighet att upptäcka sjukdomsutvecklingen innan typ 2-diabetes har utvecklats.

Vad är metabolt syndrom?

Metabolt syndrom är ett samlingsnamn för flera riskfaktorer som ofta förekommer samtidigt och som kraftigt ökar risken för hjärt-kärlsjukdom och typ 2-diabetes. Tillståndet är nära kopplat till insulinresistens och utvecklas ofta i samband med långvarigt högt energiintag, särskilt från socker och raffinerade kolhydrater, i kombination med låg fysisk aktivitet. [1]

Bukfetma
Högt blodtryck
Nedsatt glukostolerans eller typ 2-diabetes
Förhöjda triglycerider
Lågt HDL-kolesterol

Hjärtsjukdom minskar – men är fortfarande den vanligaste dödsorsaken

Enligt Global Burden of Disease minskade dödligheten i kranskärlssjukdom med omkring 40 procent mellan 1990 och 2021. Denna utveckling har bidragit till en ökad medellivslängd.

Flera faktorer har sannolikt bidragit till förbättringen, bland annat minskad rökning, bättre akutvård, effektiv behandling av högt blodtryck och förändrade levnadsvanor. Kolesterolsänkande läkemedel har sannolikt också haft betydelse, särskilt hos personer med hög risk, men nedgången i dödlighet började redan innan dessa behandlingar fick bred användning.

Den enskilt tydligaste förändringen över tid är den kraftiga minskningen av rökning, som följts av en tydlig minskning av antalet hjärtinfarkter.

Två av de tre vanligaste dödsorsakerna är kopplade till metabol hälsa

Kranskärlssjukdom har varit världens vanligaste dödsorsak sedan 1990 och väntas fortsätta vara det även år 2050. Stroke ligger på andra plats, medan typ 2-diabetes väntas stiga från femte till tredje plats bland de vanligaste dödsorsakerna.

Två av dessa tre sjukdomar har en stark koppling till metabolt syndrom och insulinresistens. [2]

Figur 2. Kranskärlssjukdom och stroke är fortfarande världens två vanligaste dödsorsaker. Samtidigt ökar betydelsen av typ 2-diabetes, som väntas bli den tredje vanligaste dödsorsaken globalt. [2]

American Heart Association och National Institutes of Health har sammanställt de viktigaste orsakerna till förtida död i USA. [3]

Resultaten visar att flera av de största riskfaktorerna är nära kopplade till metabolt syndrom.

Rökning
Högt blodtryck
Högt BMI
Hög fasteglukos
Narkotikamissbruk

Tre av de fem största riskfaktorerna ingår alltså direkt i metabolt syndrom.

Hos personer över 70 år blir sambandet ännu tydligare. Då är de fem viktigaste riskfaktorerna:

Högt blodtryck
Hög fasteglukos
Rökning
Luftföroreningar
Högt BMI

Fyra av dessa kan bidra till skador på blodkärlens väggar. Högt blodsocker och insulinresistens främjar dessutom inflammation och försämrar kroppens förmåga att reparera kärlskador.

Ett skifte i riskbilden

Under de senaste decennierna har rökning successivt minskat som riskfaktor, samtidigt som övervikt, högt blodsocker och insulinresistens blivit allt vanligare. Det innebär att den metabola ohälsan idag står för en allt större del av den globala sjukdomsbördan. [4]

En intressant iakttagelse är att högt LDL-kolesterol inte återfinns bland de största orsakerna till förlorade levnadsår i dessa sammanställningar. Det betyder inte att LDL saknar betydelse, men det visar att störningar i ämnesomsättningen – särskilt insulinresistens, högt blodsocker och högt blodtryck – sannolikt har en större påverkan på folkhälsan än vad som ofta framhålls.

Insulinresistens – den dolda motorn bakom metabolt syndrom

Insulinresistens utvecklas ofta långt innan typ 2-diabetes och kan vara en av de viktigaste orsakerna till hjärt-kärlsjukdom.

Vad är insulinresistens?

Insulinresistens är den bakomliggande orsaken till metabolt syndrom. Det innebär att kroppens celler gradvis blir mindre känsliga för insulin och därför inte tar upp glukos lika effektivt från blodet. För att hålla blodsockret normalt tvingas bukspottkörteln producera alltmer insulin.

Under många år kan blodsockret fortfarande vara normalt, samtidigt som insulinnivåerna är förhöjda. Därför kan insulinresistens utvecklas långt innan typ 2-diabetes upptäcks.

Personer med insulinresistens har ofta flera gemensamma kännetecken:

Bukfetma
Förhöjda triglycerider
Lågt HDL-kolesterol
Förhöjda insulinnivåer
Förhöjt blodsocker eller prediabetes
Högt blodtryck

Det är ingen slump att metabolt syndrom ursprungligen kallades ”syndrome of insulin resistance”.

Högt insulin kommer först

Många tror att högt blodsocker är det första tecknet på metabol ohälsa. I verkligheten stiger insulinet ofta många år tidigare.

Insulin är kroppens viktigaste hormon för att reglera blodsockret, men det är också ett kraftfullt fettinlagrande hormon. Långvarigt förhöjda insulinnivåer bidrar till ökad bukfetma, och fettvävnaden runt de inre organen kan i sin tur skapa låggradig inflammation som ytterligare förvärrar insulinresistensen.

Resultatet blir en ond cirkel där kroppen behöver allt mer insulin för att uppnå samma effekt.

Vad händer i kroppen?

När insulinresistensen utvecklas påverkas flera organ samtidigt.

Levern producerar för mycket glukos

Normalt bromsar insulin leverns produktion av glukos. Vid insulinresistens svarar levern sämre på signalen och fortsätter att frisätta socker till blodet även när nivåerna redan är höga.

Musklerna tar upp mindre glukos

Skelettmusklerna använder normalt stora mängder glukos som bränsle. När de blir insulinresistenta minskar glukosupptaget, vilket gör att blodsockret stiger.

Bukspottkörteln arbetar på övertid

För att kompensera den minskade insulinkänsligheten producerar β-cellerna i bukspottkörteln allt mer insulin. Efter många år kan cellerna bli uttröttade och insulinproduktionen börja minska.

Tarmens hormoner fungerar sämre

Hormoner som GLP-1 hjälper normalt kroppen att frisätta rätt mängd insulin efter en måltid. Vid insulinresistens fungerar denna reglering sämre, vilket ytterligare försämrar blodsockerkontrollen.

Hjärnan och hjärtat påverkas

Även hjärnans och hjärtats celler påverkas av insulinresistens. Hjärnan kan få svårare att använda glukos som energikälla, och nedsatt glukosomsättning i hjärnan är ett välkänt fynd vid Alzheimers sjukdom. Därför har sjukdomen ibland beskrivits som ”diabetes typ 3”, även om detta inte är en officiell medicinsk diagnos.

När hjärtmuskeln får en störd energiförsörjning kan även hjärtats funktion påverkas.

Från insulinresistens till typ 2-diabetes

Insulinresistens utvecklas vanligtvis steg för steg.

Först stiger insulinnivåerna. Därefter utvecklas prediabetes när blodsockret börjar öka. När bukspottkörteln inte längre kan producera tillräckligt med insulin utvecklas typ 2-diabetes – en av de starkaste riskfaktorerna för hjärt-kärlsjukdom.

Figur 3. Melanzane alla Parmigiana – en klassisk rätt från södra Italien där aubergine, tomat, olivolja, mozzarella och parmesan förenas i en näringstät måltid inspirerad av traditionell medelhavskost.

Vad orsakar insulinresistens?

Enligt Ben Bikman, professor i cellbiologi och metabol hälsa, finns starkt vetenskapligt stöd för tre huvudsakliga mekanismer bakom insulinresistens:

Långvarigt förhöjda insulinnivåer, ofta orsakade av frekventa blodsockertoppar.
Kronisk låggradig inflammation.
Långvarig stress med förhöjda nivåer av kortisol och adrenalin.

Den faktor som oftast är lättast att påverka är återkommande blodsockertoppar genom förändrade kost- och levnadsvanor.

Det finns också hypoteser om att ett högt intag av industriellt processade fröoljor med mycket linolsyra samt höga nivåer av urinsyra, ofta kopplade till ett högt intag av fruktos, kan bidra till insulinresistens. Forskningen kring dessa faktorer är dock mindre entydig.

Insulinresistens ökar risken för hjärtsjukdom

Flera stora befolkningsstudier har visat att förhöjda insulinnivåer är kopplade till ökad risk för hjärt-kärlsjukdom.

Rotterdamstudien från 2020 visade att personer med högre insulinnivåer oftare hade instabila plack och intraplackblödningar – förändringar som ökar risken för hjärtinfarkt och stroke. Risken var omkring 60 procent högre hos personer med de högsta insulinnivåerna. [5]

Liknande samband har tidigare rapporterats i både Quebec Cardiovascular Study och Kuopio Ischemic Heart Disease Risk Factor Study. [6] [7]

Salt och insulinresistens

Några studier har visat att ett kraftigt minskat saltintag kan öka insulinutsöndringen och därmed försämra insulinkänsligheten hos vissa personer.

Det innebär inte att alla bör äta mer salt, men det talar för att ett generellt råd om kraftig saltrestriktion inte alltid är optimalt. För många kan ett ökat intag av kaliumrika livsmedel vara ett bättre sätt att stödja en normal blodtrycksreglering.

Christers slutsats

Insulinresistens kan vara den viktigaste bakomliggande orsaken till många av dagens vanligaste sjukdomar, bland annat övervikt, högt blodtryck, typ 2-diabetes och hjärt-kärlsjukdom.

Tillståndet utvecklas ofta under många år utan tydliga symtom. När det väl upptäcks har skadorna på blodkärl och ämnesomsättning ofta redan börjat. Därför är det viktigt att förebygga och behandla insulinresistens i ett tidigt skede – innan den utvecklas till metabolt syndrom, typ 2-diabetes och hjärt-kärlsjukdom.

Melanzane alla Parmigiana

Medelhavskosten räknas som en av världens bäst studerade och mest hälsosamma kostmodeller. Många studier visar att den kan minska risken för hjärt-kärlsjukdom, typ 2-diabetes och andra kroniska sjukdomar. Ofta beskrivs den som en kost rik på grönsaker, olivolja och traditionella spannmålsprodukter.

Men den traditionella medelhavskosten är mer varierad än vad många tror. Studier från Spanien och de så kallade blå zonerna runt Medelhavet – där människor lever ovanligt länge och friskt – visar att kosten skiljer sig mellan olika regioner. I flera bergsområden har fisk inte varit basföda. Där har man i stället ätit fullfeta mejeriprodukter och kött från gräsbetande djur, tillsammans med rikligt med grönsaker, baljväxter och olivolja.

De stora spanska interventionsstudierna PREDIMED och CORDIOPREV visar också att en traditionell medelhavskost inte är fettsnål. Deltagarna åt över 40 procent av energin från fett, främst extra jungfruolivolja, omkring 15 procent protein och mindre än 45 procent kolhydrater. Fullfeta mejeriprodukter begränsades inte, och man använde framför allt olivolja som huvudsaklig fettkälla.

Medelhavskostens styrka ligger därför inte i att den är fettsnål, utan i att den bygger på enkel, näringstät och minimalt processad mat. Ett klassiskt exempel är Melanzane alla Parmigiana – en auberginegratäng med tomat, olivolja, basilika och ost som speglar den traditionella matkulturen i södra Italien.

Figur 4. n nygräddad ugnsform med Melanzane alla Parmigiana – lager av aubergine, tomat och parmesan som smält samman till en mustig helhet. Rätten blir ännu bättre om den får vila en stund efter tillagningen, då smakerna hinner mogna, och allra rikast upplevs den dagen efter när de olika lagren verkligen har gift sig.

Receptet är djupt rotat i södra Italien, särskilt i Cilento söder om Neapel – en region som ofta lyfts fram som förebild för medelhavskostens ursprungliga form. Den beskrivs ingående i boken Den goda maten: Medelhavets smaker, livsstil och hemligheten bakom friskt åldrande av Henrik Ennart och Charlotte Fredriksson. Receptet nedan är inspirerat av Charlotte Fredrikssons originalrecept från Cilento.

🍆 Melanzane alla Parmigiana (Cilento-stil)

Ingredienser (4–6 portioner)

3–4 medelstora auberginer (cirka 1 kg)
700 g passerade tomater eller hemgjord tomatsås
2–3 vitlöksklyftor
1 liten gul lök (valfritt, beroende på familjetradition)
1 knippe färsk basilika
150 g riven parmesan eller pecorinoost (getost)
200 g mozzarella (gärna buffelmozzarella)
Extra jungfruolivolja
Salt och svartpeppar
Vetemjöl (till lätt mjölning av auberginen, traditionellt i vissa delar av Cilento)
Olivolja för stekning

Gör så här

Förbered tomatsåsen (pomodoro)
- Hetta upp lite olivolja i en kastrull.
- Fräs finhackad lök (om du använder det) och vitlök lätt, utan att bränna.
- Häll i tomater eller passerade tomater, tillsätt salt, peppar och några basilikablad.
- Låt småputtra i cirka 20–30 minuter tills såsen tjocknar och får rund smak.
Förbered auberginen
- Skölj auberginerna och skär bort bladen.
- Skär auberginerna i cirka 0,5 cm tjocka skivor på längden.
- Salta skivorna lätt och låt dem rinna av i ett durkslag i cirka 30 minuter för att dra ut vätska och eventuell bitterhet.
- Torka av salt och vätska.
Förbered osten och ugnen
- Ta fram osten ur kylskåpet så den blir rumstempererad.
- Sätt på ugnen på 200°C.
Ugnsstek auberginen
- Vänd aubergineskivorna lätt i mjöl (valfritt, men vanligt i Cilento).
- Ringla olivolja över bägge sidor.
- Rosta dem på en plåt i ugnen på 200°C i cirka 25 minuter tills de får fin färg.
Montering
- Riv parmesanosten grovt och skiva mozzarellan tunt.
- Smörj en ugnsform med olivolja.
- Lägg ett lager aubergine i botten, täck med tomatsås, strö över mozzarella och riven parmesan samt några basilikablad.
- Upprepa lager på lager tills ingredienserna är slut. Avsluta med tomatsås, rikligt med parmesan och mozzarella på toppen.
Grädda
- Grädda i ugnen i cirka 25–30 minuter på 225°C tills ytan är bubblande och gyllene.
- Låt gärna stå i 15–20 minuter innan servering – rätten blir ännu godare när den får sätta sig lite.

Serveringstips

Melanzane alla Parmigiana kan serveras på flera sätt beroende på tillfälle och sällskap. I en traditionell italiensk måltid fungerar den utmärkt som primo piatto (förstarätt), följd av en lättare kött- eller fiskrätt. Rätten är dock så smakrik och mättande i sig att den också passar som ensam huvudrätt, gärna tillsammans med en fräsch grönsallad och ett gott bröd vid sidan.

Vill du göra måltiden mer komplett kan du servera den tillsammans med ett glas fylligt rödvin, som en Chianti, som balanserar auberginens mjukhet och den fylliga tomatsåsen. Vill man leta lite extra är vin på druvorna Aglianico eller Sangiovese typiska för regionen Cilento. För en lättare måltid passar ett krispigt vitt vin eller bubbelvatten med citron lika bra.

Melanzane alla Parmigiana kan med fördel tillagas i förväg – den blir ofta ännu godare när den fått stå och smakerna hunnit mogna. Servera den rykande het direkt ur ugnen för en rustik känsla, eller något avsvalnad som en del av en buffé.

Referenser

[1]	”Metabolt syndrom,” Wikipedia, [Online]. Available: https://sv.wikipedia.org/wiki/Metabolt_syndrom.
[2]	”Global burden of 288 causes of death and life expectancy decomposition in 204 countries and territories and 811 subnational locations, 1990–2021: a systematic analysis for the Global Burden of Disease Study 2021”.
[3]	”Heart Disease and Stroke Statistics—2023 Update: A Report From the American Heart Association”.
[4]	”Risk factors driving the global burden of disease”.
[5]	”Serum insulin levels are associated with vulnerable plaque components in the carotid artery: the Rotterdam Study”.
[6]	”Hyperinsulinemia as an independent risk factor for ischemic heart disease.”.
[7]	”Hyperinsulinemia and the risk of cardiovascular death and acute coronary and cerebrovascular events in men: the Kuopio ischaemic heart disease risk factor study.”.

Upptäck mer från Kolesterolparadoxen

Insulinresistens – Den dolda orsaken bakom hjärtsjukdom