Mät din risk del 1: Upptäck insulinresistens i tid

Blodsocker, insulin och enkla tester kan avslöja metabol ohälsa långt innan diabetes och hjärt-kärlsjukdom utvecklas.

Hjärt-kärlsjukdom utvecklas ofta under många år innan de första symtomen visar sig. Detsamma gäller insulinresistens. Kroppen kan länge kompensera genom att producera mer insulin och hålla blodsockret inom normala gränser. Därför kan problemen finnas långt innan ett vanligt blodprov visar diabetes.

Det finns flera enkla sätt att upptäcka denna utveckling tidigare. Blodsocker, HbA1c, insulin, glukostoleranstest och HOMA-IR kan tillsammans ge en bättre bild av hur kroppen hanterar glukos och insulin.

Trots detta mäts insulin och insulinresistens sällan i den vanliga vården. Fokus ligger ofta på etablerade riskfaktorer som blodtryck och blodfetter. Men om metabol ohälsa upptäcks tidigt finns också större möjligheter att påverka utvecklingen genom kost, fysisk aktivitet, sömn, viktkontroll och andra livsstilsförändringar.

Därför tycker jag att det är viktigt att själv förstå sina viktigaste värden och följa hur de förändras över tid. I den här artikeln går jag igenom några av de tester jag själv använder och vad de kan berätta om metabol hälsa och risken för hjärt-kärlsjukdom.

Vilka tester avslöjar risken för hjärt-kärlsjukdom?

Blodsocker, insulin och insulinresistens kan ge viktig information om risken för hjärt-kärlsjukdom – ibland långt innan diabetes har utvecklats.

Mäter vi rätt saker?

När risken för hjärt-kärlsjukdom bedöms mäter vården vanligtvis blodtryck, blodsocker och blodfetter. Men frågan är om dessa vanliga prover ger hela bilden.

Det finns flera andra markörer som kan ge viktig information om den metabola hälsan och hur kroppen hanterar glukos och insulin. Det gäller inte minst glukostolerans, HbA1c, insulin och insulinresistens.

En italiensk studie undersökte sambandet mellan olika riskmarkörer och mängden åderförkalkning i blodkärlen. Resultaten visade att flera markörer kopplade till blodsocker och insulin hade tydliga samband med kärlförändringar. [1]

Det är viktigt eftersom en person kan ha normalt fasteblodsocker men ändå få en kraftig blodsockerstegring efter en måltid eller glukosbelastning. Ett vanligt fasteprov riskerar därför att missa en försämrad glukostolerans.

Figur 1. Grafen visar ett tydligt linjärt samband mellan förhöjda blodsockernivåer 2 timmar efter måltider och risken för plackbildning i blodkärlen. Mätningar som direkt bedömer plackbildning ger en mer pålitlig indikation på risk än indirekta markörer som kolesterolnivåer. Redan vid en blodsockernivå på 4,8 mmol/l (87 mg/dl) ökar risken för kärlsjukdom. När blodsockret når 7,8 mmol/l (140 mg/dl), vilket ligger under gränsen för diabetes, har risken för hjärtsjukdom ökat med hela 58 %. Detta samband understryker vikten av att övervaka blodsockernivåer efter måltider som en förebyggande åtgärd mot kärlsjukdom. [1]

Fem intressanta markörer

I studien hörde följande markörer till dem som hade starkast samband med mängden inlagringar i kärlväggarna: [1]

  1. Glukostoleranstest (OGTT) – visar hur kroppen hanterar en större mängd glukos.
  2. HbA1c – speglar den genomsnittliga blodsockerbelastningen under de senaste två till tre månaderna.
  3. Insulin – kan visa om kroppen behöver producera mycket insulin för att hålla blodsockret under kontroll.
  4. HOMA-IR – beräknas från fasteglukos och fasteinsulin och används som ett mått på insulinresistens.
  5. Triglycerider – förhöjda nivåer kan vara en del av en metabol riskprofil.

Det intressanta är att flera av dessa markörer handlar om samma grundläggande fråga: Hur bra klarar kroppen att reglera blodsocker och insulin?

Vården mäter bara en del

I den vanliga svenska vården mäts ofta fasteglukos, HbA1c och blodfetter, där triglycerider och HDL ingår. Däremot mäts insulin betydligt mer sällan, och HOMA-IR ingår normalt inte i en vanlig hälsokontroll.

Det innebär att man kan få beskedet att blodsockret ser normalt ut utan att veta hur mycket insulin kroppen behöver producera för att hålla det där.

För den som vill undersöka detta närmare finns privata laboratorier och hälsomottagningar som erbjuder insulin, C-peptid och andra metabola tester.

Mina egna erfarenheter av tester

Under de senaste åren har jag gjort olika medicinska tester och hälsokontroller, både inom den svenska offentliga vården och hos privata aktörer som Funmed, Werlabs och Executive Health.

Mitt mål har varit att få en bredare bild av min metabola och kardiovaskulära hälsa och framför allt att kunna följa hur mina värden förändras när jag ändrar kost och livsstil.

I följande avsnitt går jag därför igenom några av de viktigaste testerna mer konkret: hur de fungerar, vad de kan visa och vilka erfarenheter jag själv har fått av att använda dem.

Glukostoleranstest – när fasteblodsockret inte visar hela bilden

Ett glukostoleranstest, OGTT, visar hur kroppen klarar en större mängd glukos. Det kan upptäcka försämrad glukostolerans även när fasteblodsocker och andra vanliga prover ännu inte visar tydliga problem.

Vad är ett glukostoleranstest?

Ett oralt glukostoleranstest (OGTT) är ett enkelt sätt att undersöka hur effektivt kroppen hanterar glukos.

Efter fasta dricker man en lösning som vanligtvis innehåller 75 gram glukos. Blodsockret mäts före testet och normalt igen efter två timmar. Om blodsockret fortfarande är förhöjt efter två timmar tyder det på att kroppen har svårare att ta hand om glukosen.

Det kan vara ett tidigt tecken på försämrad glukostolerans och ökad risk för typ 2-diabetes.

Varför är OGTT intressant för hjärtat?

Det intressanta är att blodsockret efter en glukosbelastning kan ge information som inte alltid syns i fasteblodsockret.

En person kan ha en relativt normalt fasteglukos men ändå få en kraftig och långvarig blodsockerstegring efter en måltid eller glukosbelastning. Förhöjt tvåtimmarsglukos har också kopplats till ökad risk för hjärt-kärlsjukdom, även hos personer som inte har diabetes.

Det är därför OGTT kan vara ett intressant komplement till fasteglukos och HbA1c när man vill få en bredare bild av den metabola hälsan.

Ett test som används ganska sparsamt

Trots detta ingår OGTT sällan i en vanlig hälsokontroll. Testet används framför allt när det redan finns misstanke om diabetes eller prediabetes och vid graviditetsdiabetes. Det kan också användas efter hjärtinfarkt för att upptäcka tidigare okända störningar i glukosregleringen.

Problemet är att insulinresistens och försämrad glukostolerans kan ha utvecklats långt tidigare. Om man bara väntar på att fasteglukos eller HbA1c ska bli tydligt förhöjda riskerar man därför att upptäcka problemen senare än nödvändigt.

Lågkolhydratkost kan påverka resultatet

Den som äter mycket lite kolhydrater bör vara medveten om att kosten före testet kan påverka resultatet. Efter en längre period med mycket lågt kolhydratintag kan kroppen tillfälligt reagera annorlunda på en stor glukosbelastning.

Därför rekommenderas normalt ett tillräckligt kolhydratintag under dagarna före ett diagnostiskt OGTT. Följ instruktionerna från laboratoriet eller vårdgivaren så att testet genomförs på ett standardiserat sätt och resultatet blir möjligt att tolka korrekt.

Min erfarenhet

Jag gjorde ett glukostoleranstest i samband med min hjärtinfarkt, men resultatet finns inte tillgängligt för mig på 1177 och därför kan jag inte redovisa värdet.

Vid en senare hälsoundersökning på Executive Health frågade jag om OGTT. Sköterskan som tog mina blodprover konstaterade att det praktiskt hade varit enkelt att lägga till en glukosbelastning och ta ett nytt prov två timmar senare.

Min erfarenhet har gjort mig mer intresserad av varför glukostolerans inte följs upp oftare, särskilt hos personer med andra tecken på metabol risk. Jag hade gärna sett att glukos- och insulinreglering fick större utrymme tillsammans med traditionella riskmarkörer som blodtryck och blodfetter.

Christers tips – börja med det enkla

Man behöver inte börja med avancerade laboratorietester. Några enkla mätningar kan ge en första bild av den metabola hälsan.

Midjemått är ett bra ställe att börja. Ett stort midjemått i förhållande till kroppslängden är förknippat med ökad metabol risk. En enkel tumregel är att försöka hålla midjemåttet under halva kroppslängden.

Blodtrycket är en annan viktig markör. Förhöjt blodtryck förekommer ofta tillsammans med andra delar av metabolt syndrom.

Triglycerider och HDL-kolesterol mäts vanligen i vården. Kvoten mellan triglycerider och HDL kan också ge kompletterande information om den metabola riskprofilen.

Om flera av dessa värden börjar gå åt fel håll kan det vara ett skäl att undersöka den metabola hälsan närmare och följa utvecklingen över tid.

Det viktigaste är inte ett enskilt provvärde utan mönstret. Midjemått, blodtryck, triglycerider, HDL, glukos och insulin kan tillsammans ge en betydligt bättre bild än ett enskilt värde.

Och framför allt: mätningar blir värdefulla först när de används. Minskning av bukfetma, näringstät mat, mindre raffinerade kolhydrater och socker, regelbunden fysisk aktivitet, god sömn och minskad stress är exempel på åtgärder som kan förbättra den metabola hälsan.

HbA1c och blodsocker – mer än ett diabetesprov

HbA1c och fasteblodsocker används framför allt för att upptäcka diabetes. Men värdena kan också ge viktig information om metabol hälsa och den långsiktiga belastningen av glukos på kroppen.

Vad visar HbA1c?

HbA1c brukar kallas långtidsblodsocker och speglar den genomsnittliga blodsockernivån under ungefär de senaste två till tre månaderna.

När glukos cirkulerar i blodet binder en del av det till hemoglobin i de röda blodkropparna. Ju högre blodsockret är över tid, desto mer glukos binds till hemoglobinet och desto högre blir HbA1c.

HbA1c är därför ett användbart mått på den långsiktiga glukosbelastningen. Men det säger mindre om kortvariga toppar och variationer under dagen. Två personer kan ha samma HbA1c men ändå ha mycket olika blodsockerkurvor efter måltider.

Högt blodsocker påverkar mer än diabetesrisken

Långvarigt förhöjt blodsocker är inte bara kopplat till utvecklingen av typ 2-diabetes. Hög glukosbelastning och metabol ohälsa är också förknippade med förändringar i blodkärlen och ökad risk för hjärt-kärlsjukdom.

En modern västerländsk kost med mycket socker, raffinerade kolhydrater och ultraprocessad mat kan bidra till stora blodsockersvängningar och, hos känsliga personer, försämrad insulinreglering. När detta pågår under lång tid kan det bidra till insulinresistens och andra delar av metabolt syndrom.

Glykering – när glukos fastnar på kroppens proteiner

HbA1c är samtidigt ett exempel på en process som kallas glykering. Det innebär att glukos binder till proteiner utan hjälp av enzymer.

Samma grundläggande process kan så småningom bidra till bildningen av så kallade AGE – advanced glycation end products. AGE kan ansamlas i vävnader och har kopplats till oxidativ stress, inflammation och förändringar i blodkärlens struktur och funktion.

HbA1c är inte ett direkt mått på AGE, men båda påverkas av exponeringen för glukos och glykering över tid.

Fasteblodsocker visar bara en ögonblicksbild

Fasteglukos är också ett användbart värde, men det visar blodsockret vid en viss tidpunkt. Ett normalt fasteblodsocker betyder därför inte automatiskt att glukosregleringen fungerar optimalt.

Kroppen kan under lång tid kompensera för begynnande insulinresistens genom att producera mer insulin. Blodsockret kan då se relativt normalt ut samtidigt som insulinnivåerna redan är förhöjda.

Därför tycker jag att glukos och insulin bör ses tillsammans. HbA1c, fasteglukos, insulin och vid behov ett glukostoleranstest kan tillsammans ge en bredare bild av den metabola hälsan.

CGM visar vad som händer under hela dagen

En kontinuerlig glukosmätare, CGM, ger ytterligare information. I stället för ett enstaka blodprov mäts glukosnivån kontinuerligt under dygnet.

Det gör det möjligt att se hur blodsockret reagerar på olika måltider, fysisk aktivitet, sömn och andra delar av vardagen. Man kan också upptäcka mönster som inte syns i ett vanligt fasteprov eller HbA1c.

Figur 2. Grafen visar mitt genomsnittliga glukosmönster under 14 dagar, mätt med CGM. Blodsockret stiger under morgonen och sjunker sedan gradvis senare under dagen. Ett sådant morgonmönster kan bland annat påverkas av det så kallade gryningsfenomenet, då hormoner som kortisol och tillväxthormon bidrar till att levern frisätter mer glukos inför dagens början.

Christers värden

Mitt senaste HbA1c är 38 mmol/mol. Det ligger under gränsen för prediabetes enligt vanliga diagnostiska kriterier, men jag nöjer mig inte med att bara konstatera att värdet ligger inom referensområdet. Jag vill följa utvecklingen över tid och samtidigt väga in andra metabola markörer.

Efter mina första hjärtinfarkter märkte jag också att mitt blodsocker steg när jag behandlades med statiner, trots att jag åt lågkolhydratkost. Det gjorde mig ännu mer intresserad av att följa glukosregleringen och inte bara blodfetterna.

Min glukosnivå varierar tydligt under dagen. Tidigt på morgonen ligger den vanligtvis under 6 mmol/L. Under morgontimmarna stiger den gradvis och kan ligga omkring 6,3 mmol/L mellan klockan 8 och 10. Före middagen sjunker den ofta tillbaka till omkring 5,3–5,7 mmol/L.

Varför stiger blodsockret på morgonen?

En möjlig förklaring till morgonökningen är gryningsfenomenet, eller dawn phenomenon. Inför uppvaknandet förändras hormonbalansen och levern frisätter glukos för att förbereda kroppen för den kommande dagen.

Fenomenet kan vara mer uttalat vid diabetes och insulinresistens, men en viss morgonökning förekommer även hos personer utan diabetes. Därför bör ett något högre morgonvärde inte tolkas isolerat.

Det viktigaste är återigen helheten: Hur ser HbA1c ut? Hur högt stiger blodsockret efter måltider? Hur snabbt sjunker det igen? Och hur mycket insulin behöver kroppen producera för att hålla glukosen under kontroll?

Det är först när dessa pusselbitar läggs samman som man får en bättre bild av den metabola hälsan.

Insulin och HOMA-IR – upptäck insulinresistens innan blodsockret stiger

Blodsockret kan länge ligga inom normala nivåer eftersom kroppen kompenserar genom att producera mer insulin. Därför kan fasteinsulin och HOMA-IR ge information om insulinresistens innan fasteglukos och HbA1c blir tydligt förhöjda.

Insulinet kan stiga först

När vi äter stiger blodsockret och bukspottkörteln frisätter insulin. Insulinet hjälper bland annat kroppens celler att ta upp och använda glukos.

När insulinkänsligheten försämras måste kroppen producera mer insulin för att åstadkomma samma effekt. Under denna period kan blodsockret fortfarande se normalt ut. Ett förhöjt insulin kan därför vara ett tidigt tecken på att kroppen måste arbeta hårdare för att kontrollera blodsockret.

Det är en av anledningarna till att jag tycker att det är intressant att mäta både glukos och insulin, inte bara blodsocker.

Insulin mäts sällan i vården

Fasteglukos och HbA1c mäts ofta inom svensk sjukvård, medan fasteinsulin används betydligt mer sällan i vanliga hälsokontroller.

Den som vill mäta insulin kan därför behöva vända sig till privata laboratorier eller vårdgivare. Olika aktörer erbjuder olika analyser. Vissa mäter insulin direkt, medan andra mäter C-peptid.

Vad är C-peptid?

C-peptid frisätts samtidigt som kroppen producerar sitt eget insulin. Det kan därför användas för att bedöma bukspottkörtelns insulinproduktion.

C-peptid och insulin är dock inte samma sak. C-peptid stannar längre i blodet och bryts ned på ett annat sätt än insulin. Därför går det inte att göra en exakt generell omräkning från C-peptid till insulin.

För att beräkna HOMA-IR på vanligt sätt är det därför bäst att ha ett faktiskt uppmätt fasteinsulin tillsammans med fasteglukos.

🩸 C-peptid kan avslöja ökad hjärt-kärlrisk

Ett blodprov som mäter kroppens insulinproduktion kan ge viktig information om hjärt-kärlrisken, även hos personer utan diabetes.

I en studie undersökte forskare sambandet mellan C-peptid i fasteblod och risken att dö hos personer utan diabetes. Fritt tillgänglig originalstudie: Läs hela studien

C-peptid var bättre på att förutsäga dödlighet än flera vanliga mått på insulinresistens, bland annat fasteinsulin, blodsocker och HOMA-IR.

Personer med högst C-peptid hade jämfört med dem med lägst nivåer:

  • 60 procent högre relativ risk att dö i hjärt-kärlsjukdom.
  • 72 procent högre relativ risk att dö oavsett orsak.

Kommentar: C-peptid kan ge ytterligare information om metabol hälsa och hjärt-kärlrisk. Men provets förmåga att förutsäga risken för en enskild person är begränsad. Högt C-peptid behöver inte heller vara orsaken till den ökade risken, och värdet påverkas bland annat av njurfunktionen.

HOMA-IR kombinerar insulin och blodsocker

HOMA-IR, Homeostatic Model Assessment of Insulin Resistance, är ett enkelt index som uppskattar insulinresistens utifrån två fastevärden: insulin och glukos. [2]

Formeln är:

HOMA-IR = fasteinsulin (µU/mL) × fasteglukos (mmol/L) / 22,5

Principen är enkel. Om kroppen behöver mycket insulin för att hålla blodsockret på en viss nivå blir HOMA-IR högre. Ett lågt värde tyder generellt på bättre insulinkänslighet.

HOMA-IR bör dock inte ses som ett exakt diagnostiskt gränsvärde. Vilka nivåer som betraktas som normala varierar mellan studier, laboratorier, populationer och analysmetoder. Det är därför bättre att använda värdet tillsammans med andra metabola markörer och framför allt följa utvecklingen över tid.

Figur 3. HOMA-IR beräknas från fasteinsulin och fasteglukos. Ett lägre värde talar generellt för bättre insulinkänslighet, medan högre värden kan tyda på insulinresistens. Exakta gränsvärden varierar mellan olika studier och populationer.

Christers värden

När mitt fasteinsulin mättes första gången 2019 låg det högre än det gör idag. Under de följande åren sjönk insulinnivån successivt.

Mitt lägsta uppmätta fasteinsulin är idag 2,7 mIE/L (µU/mL). Tillsammans med ett fasteglukos på 6,3 mmol/L ger det:

2,7 × 6,3 / 22,5 = 0,76

Mitt HOMA-IR blir alltså cirka 0,76, vilket är ett lågt värde och talar för god insulinkänslighet vid just den mätningen.

Tidigare hade jag högre värden. Det tog minst ett par år efter min första hjärtinfarkt innan mitt C-peptid föll inom normala gränser.

Ett värde jag gärna hade känt till tidigare

Det intressanta för mig är att insulin och HOMA-IR inte mättes i samband med min hjärtinfarkt och inte heller har följts rutinmässigt därefter.

Därför vet jag inte hur insulinresistent jag var när min hjärt-kärlsjukdom utvecklades.

Det är också en viktig lärdom: ett normalt blodsocker behöver inte betyda att insulinregleringen är normal. Genom att titta på fasteglukos, HbA1c, fasteinsulin och HOMA-IR tillsammans kan man få en bredare bild av den metabola hälsan – och kanske upptäcka en försämring tidigare.

Referenser

[1]”Dietary Strategies for Improving Post-Prandial Glucose, Lipids, Inflammation, and Cardiovascular Health”.
[2]”Glucose Metabolism and Coronary Heart Disease in Patients With Normal Glucose Tolerance”.

Dela gärna inlägget