Resan till platser i världen där människor lever längst fortsätter. Vi utforskar områden där det är vanligt att människor blir över 100 år och ändå behåller sin hälsa, styrka och livsglädje.

Genom att studera deras matvanor, rörelse, gemenskap och livssyn kan vi hitta ledtrådar till vad som skapar ett långt och friskt liv. Vissa av platserna har vi besökt, vissa har vi lärt känna genom andras forskning och erfarenheter.

---

På 1930-talet observerade tandläkaren Weston A. Price att tandhälsan hos unga försämrades. Det var känt att personer med typ 1-diabetes, som då behandlades med en kost rik på fett, var fria från karies. Price hade noterat att tänder i många förhistoriska skallar saknade karies. [1]

För att undersöka sambandet mellan kost och hälsa gav sig Price och hans fru ut på en omfattande forskningsresa runt i världen för att studera traditionella kostvanor.

Han letade efter platser där människor ännu inte ätit det han kallade ”det moderna handelns undanträngande mat”. [2]

---

Figur 1. Mustig hjortgryta (Hirschragout), här serverad med krämig polenta, är ett utmärkt exempel på hur matkulturen i Sydtyrolen sömlöst förenar det italienska kökets värme och mjuka texturer med det tyskspråkiga bergskökets kraftiga smaker och rustika traditioner. Resultatet blir en rätt som både speglar regionens historia och dess unika möte mellan Alperna och Medelhavet.

---

De besökte en mängd olika ursprungsbefolkningar, från inuiter i Arktis och massajer i Afrika till schweizare som levde isolerat i avlägsna dalar.

Price fann att dessa folkgrupper hade både god tandhälsa och låg förekomst av sjukdomar – så länge de åt sin traditionella kost.

---

En av hans viktigaste upptäckter var att alla ursprungliga dieter innehöll ett gemensamt näringsämne, som långt senare skulle identifieras som vitamin K2. Detta vitamin visade sig spela en central roll för både tandhälsa och hjärthälsa.

Läs mer om vitamin K2, som finns i ost och kött från gräsbetande djur, här: K2

Men, vart han än kom såg han också motsatsen – i samhällen där människor övergått till en västerländsk kost rik på socker, vitt mjöl och processade livsmedel, försämrades både deras allmänhälsa och tandhälsa snabbt.

---

Lötschental – den isolerade dalen i Schweiz

En av platserna Weston Price och hans fru besökte var Lötschental i södra Schweiz – en isolerad dal som då endast kunde nås till fots. [3]

Invånarna levde nästan helt självförsörjande på vad de odlade och producerade i dalen, med undantag för salt som hämtades utifrån.

Deras kost bestod huvudsakligen av mejeriprodukter som obehandlad mjölk, smör, grädde och råmjölksost från kor som betade på näringsrika alpängar.

De åt också rågbröd samt kött en gång i veckan, oftast kalvkött där alla delar togs till vara. På sommaren kompletterades kosten med grönsaker.

---

Figur 2. Grönsakssoppa med knödel är en klassisk alprätt som förenar enkelhet med omtänksam matlagning. Den varma, smakrika buljongen och den mjuka bröddumplingen gör rätten både lätt och mättande – perfekt som en stärkande lunch på en solig uterestaurang med utsikt över bergstopparna.

---

Den näringsrika mjölken, smöret och grädden var rika på vitamin A och D. Tillsammans med en schweizisk tandläkare och byns äldste undersökte Price invånarnas tänder och fann att de hade raka, friska tänder och en kariesfrekvens på endast 1 procent.

Barnen hade breda ansikten, välutvecklade smaklökar och var robusta och livliga. Price noterade även att de lekte barfota i iskalla bäckar utan att bli sjuka och att tuberkulos saknades helt i dalen.

Price besökte även moderniserade schweiziska samhällen där invånarna hade tillgång till raffinerad mat som vitt mjöl, socker, bakverk och konserver. Här var karies betydligt vanligare – var tredje tand var drabbad – och yngre generationer hade trångt sittande och sneda tänder. Tuberkulos var också utbrett i dessa områden.

---

Christers slutsats

Svenska hjärtsjuka får fortfarande rådet att äta raffinerade fettprodukter och mycket kolhydrater, ett råd som saknar starkt vetenskapligt stöd och som motbevisats i ett stort antal studier med högt evidensvärde.

Rådet liknar den mat som gjorde folk sjuka redan i 1930-talets Schweiziska städer.

---

Sydtyrolen – regionen med Italiens längsta medellivslängd

I februari 2025 tog vi tåget från Stockholms central för några dagars längdskidåkning i Seiser Alm (på tyska) eller Suisi (på italienska) som ligger på en höjd nära Bolzano.

I kommunen med huvudorten Bolzano (capoluogo) fanns i slutet av 2022 55 personer äldre än 100 år. Med en befolkning på 106 107 innebär det cirka 52 hundraåringar per 100 000 invånare.

För den som söker en förebild för långt liv kan Bolzano i Sydtyrolen, och den kost och livsstil som finns där, vara ett inspirerande alternativ.

Bolzano ligger i Sydtyrolen, den italienska region där invånarna lever längst. Medellivslängden är 86,5 år för kvinnor och 82,2 år för män. (2023). Sveriges motsvarande siffror är 84,9 år för kvinnor och 81,6 år för män. (2023).

---

Sydtyrolen kallas ”de äldres land”. Över 6 000 personer är 90 år eller äldre, och 157 personer har nått 100-årsgränsen. Det innebär 30,7 hundraåringar per 100 000 invånare, vilket är fler än Sveriges 25, men färre än Kalmar- och Jönköpings läns 36 (2022).

Kvinnorna dominerar i de högre åldrarna, i ”Hundraklubben” är de sex gånger fler än männen.

---

Bolzano kan jämföras med det mer kända Cilento, söder om Neapel, där man idag har omkring 30 hundraåringar per 100 000 invånare. I byarna uppe på sluttningarna ovanför den lilla staden Acciaroli har det funnits uppskattningsvis över 80 hundraåringar per 100 000 invånare.

Det är mer än 75 år sedan den italienska varianten av medelhavskosten först dokumenterades i detta område. Trots det har regionen aldrig erkänts som en blå zon. [3]

Du kan läsa mer om Cilento här: Cilento

---

Christers tips

I boken Den goda maten: Medelhavets smaker, livsstil och hemligheten bakom friskt åldrande av Henrik Ennart och Charlotte Fredriksson beskrivs Cilento, livet där och den syditalienska varianten på medelhavskost. Den inspirerade oss att resa till Cilento i april 2024.

---

Under några dagar upplevde jag och min fru Christina ett soligt klimat och gott om snö, vi kunde ta långa turer över de alpängarna på den höga höjden.

De öppna ängarna uppe på berget betas av kor på sommaren, på vintern höll de till nere i dalen.

Vid tidigare besök i Alperna på sommaren har vi sett mobila mjölkningsstationer, flyttbara vagnar där korna fritt kunde gå in på ena långsidan och låta sig mjölkas, för att komma ut färdigmjölkade på andra sidan.

---

Figur 3. Varje kväll på Hotel Florian i byn Siusi, vackert belägen i Sydtyrolens bergslandskap, inleds middagen med ett generöst utbud av italiensk antipasti. Buffén bjuder på ett varierat urval av färgstarka och hälsosamma smårätter – från grillade grönsaker och lufttorkade charkuterier till oliver, ostar och lokala specialiteter – som speglar regionens rika matkultur och italienska smaker.

---

På familjehotellet en bit ner i dalen serverades en italiensk kvällsmeny med antipastobuffé, pasta, soppa, varm- och efterrätt. Alla portioner är små så man blir inte allt för mätt. Till maten erbjöds hotellets egna eller andra lokala viner.

Till frukost fanns en buffé full av lokala produkter att välja på som ost, korv, skinka och finskuret kött. Uppe på berget var maten mer typisk för regionen, där kunde vi pröva soppa med knödeln och gulaschsoppa.

---

Köket i Sydtyrolen har tydliga influenser från den österrikiska och tyska matkulturen och det skiljer sig markant från det klassiska italienska köket. Rustika rätter som Knödel (bröd- eller potatisbaserade bollar) och surkål är vanliga inslag på middagsbordet, ofta serverade med mustiga kötträtter. Även dryckeskulturen bär spår av det germanska arvet, äppeljuice och öl är mer framträdande än vin, till skillnad från många andra delar av Italien.

---

Sydtyrolen var historiskt sett en utpräglad jordbruksregion med en självförsörjande landsbygdsekonomi. När området efter första världskriget övergick från Österrike till Italien levde de flesta familjer på stora gårdar i dalgångarna och uppe i bergen. Gårdarna fungerade som flergenerationsboenden där familjerna arbetade med boskapsskötsel, frukt- och grönsaksodling samt traditionella hantverk tillsammans.

Det hårda bergsklimatet gjorde att invånarna utvecklade en matkultur som baserades på hållbara, lokala råvaror och konserveringsmetoder som torkning, rökning och syrning för att klara de långa vintrarna.

---

Trots regionens italienska tillhörighet har den lokala matkulturen behållit sina alprelaterade traditioner, tysk gastronomi lever vidare parallellt med inslag från det italienska köket. Idag är Sydtyrolen känt för sin högkvalitativa ostproduktion, skinkor och unika viner av druvor som odlas i de soliga sluttningarna längs bergskedjorna. I butikerna går det att köpa lokala produkter som ostar och torkat kött.

---

🏔️ VARFÖR LEVER INVÅNARNA I SYDTYROLEN SÅ LÄNGE?

En unik kombination av hälsosam livsstil, låg stress och ett välfungerande hälso- och sjukvårdssystem gör att människor i Sydtyrolen lever längre än på de flesta andra platser i världen.

☀️ Regionen – Italiens rikaste provins – har ett gynnsamt klimat med upp till 300 soldagar per år.

🌱 Ekonomin bygger på jordbruk, turism och stora satsningar på förnybar energi som vatten-, sol- och vindkraft.

---

💚 Faktorer bakom den höga livslängden:

🥾 Aktiv livsstil – Många invånare vandrar, åker skidor och arbetar fysiskt i jordbruket. Det stärker hjärtat och blodcirkulationen.

🥗 Hälsosam kost – En balanserad blandning av alpkost med fullfeta mejeriprodukter, gräsbetat kött och lokala charkuterier och medelhavsdiet, rik på grönsaker, baljväxter, nötter, olivolja och fermenterade livsmedel.

🍞 Naturlig mat – Låg konsumtion av ultraprocessade produkter och socker bidrar till låg förekomst av fetma och typ 2-diabetes.

👨‍👩‍👧‍👦 Stark social gemenskap – Familjeband, lokalt engagemang och starka samhällsstrukturer bidrar till psykiskt välmående och livsglädje.

🕊️ Låg stressnivå – En god balans mellan arbete och fritid minskar risken för kronisk stress och inflammation.

🌬️ Ren luft och höghöjdsmiljö – Lite föroreningar och livet på hög höjd förbättrar syreupptagning och hjärt-lungfunktion.

---

Christers slutsats

Södra Schweiz och Sydtyrolen i norra Italien visar tydligt att ett långt och hälsosamt liv – ibland långt över hundra år – är fullt möjligt även utanför de officiellt utpekade blå zonerna. Erfarenheterna från dessa regioner tyder på att kombinationen av mycket sol, en i grunden hälsosam livsstil och näringsrik mat lagad från hela råvaror kan bära långt.

En strikt växtbaserad kost, som ofta lyfts fram i diskussioner om långlivade populationer, är inte det som utmärker dessa områden. Andra faktorer är mer avgörande; mer charkuterier och fullfeta mejeriprodukter, ett välfungerande sjukvårdssystem, stark social samhörighet och daglig naturlig rörelse i form av arbete, promenader och friluftsliv.

💫 Tillsammans skapar de en livsstil som inte bara förlänger livet – utan också förbättrar livskvaliteten.

---

Nyligen publicerat om längre liv:
Resan mot 100 år fortsätter – Kolesterolparadoxen

Tidigare inlägg om längre liv:
Vägen till längre liv – Kolesterolparadoxen
Dagens kost – ett 100-årigt hälsoexperiment – Kolesterolparadoxen
Medelhavskost – bevisat bra – Kolesterolparadoxen
Det goda livet till över 100 – Kolesterolparadoxen
Långlivade svenskar – Kolesterolparadoxen
Regional kost – hållbart och hälsosamt – Kolesterolparadoxen.
Långsiktigt hållbar matproduktion – Kolesterolparadoxen
Kostförändring – Kolesterolparadoxen

---

Sydtyrolsk Hirtenpfanne (herdepytt)

Ett riktigt sydtyrolskt, traditionellt recept som är lågt i kolhydrater utan att kompromissa med smaken. De flesta klassiska rätter i Sydtyrolen innehåller potatis, bröd eller knödel, men det finns också ursprungliga rätter som är naturligt kolhydratfattiga.

Figur 4. En variant på sydtyrolsk Hirtenpfanne (herdepytt), här uppgraderad med urbenad och finskuren renbog från Jille Ren & Vilt i Funäsdalen, Sveriges sydligaste sameviste. Rätten får extra djup av nyskördad rotselleri och purjolök som kommer direkt från vår egen trädgård — fortfarande fulla av saft, sötma och mineralrik jordsmak.

---

Det är en rustik rätt från Alperna, ofta serverad på fjällstugor (Almhütten). Ursprungligen innehåller den potatis, men i denna version byter vi ut potatisen mot rotselleri eller blomkål – och smaken håller sig ändå helt i den sydtyrolska traditionen med speck, örter och smör.

---

🥘 Recept: Sydtyrolsk Hirtenpfanne

Ingredienser (2 portioner)

• 200 g Sydtyrolsk speck (eller pancetta/bacon om speck saknas)
• 300 g rotselleri (tärnad) eller 300 g blomkål i små bitar
  (rotselleri ger mest potatislik smak – fortfarande lågkolhydrat)
• 1 liten gul lök, finhackad
• 1 vitlöksklyfta, finhackad
• 2 msk smör
• 1 msk olivolja eller ister
• 1 tsk torkad timjan
• 1 tsk kummin (klassiskt i Alperna)
• Salt och svartpeppar
• Färsk persilja
• (Valfritt traditionellt tillbehör:) 1 stekt ägg per portion

---

Figur 5. En rustik sydtyrolsk Hirtenpfanne (herdepytt) lyfts här av nyskördad purpurkål som behållit all sin krispighet och får en mjuk glans av fin olivolja. På toppen ligger våra egna tomater, fortfarande fastare och mer smakrika än man kunde hoppas så här års, tack vare att de fått eftermogna långsamt och varsamt förvarats svalt på öppna fat.

---

Gör så här

1. Hetta upp smör och olja i en panna.
2. Stek tärnad rotselleri eller blomkål tills den får färg (cirka 10 min.).
3. Tillsätt lök och vitlök, stek tills löken är mjuk.
4. Strimla specken och stek med tills den är gyllene och knaprig.
5. Krydda med timjan, kummin, salt och peppar.
6. Toppa med färsk persilja.
7. Servera gärna med ett stekt ägg ovanpå – mycket vanligt i bergen/Alperna.

---

Referenser

[1]	”Weston A. Price,” [Online]. Available: https://en.wikipedia.org/wiki/Weston_A._Price.
[2]	”About the Weston A. Price Foundation,” [Online]. Available: https://www.westonaprice.org/#gsc.tab=0.
[3]	”A Visit to Switzerland’s Loetschental in the Footsteps of Weston A. Price,” [Online]. Available: https://www.westonaprice.org/health-topics/in-his-footsteps/a-visit-to-switzerlands-loetschental-in-the-footsteps-of-weston-a-price/#gsc.tab=0.
[4]	”A Narrative Review Exploring the Similarities between Cilento and the Already Defined “Blue Zones” in Terms of Environment, Nutrition, and Lifestyle: Can Cilento Be Considered an Undefined “Blue Zone”?,” [Online]. Available: https://www.mdpi.com/2072-6643/16/5/729.