Resan mot 100 del 2: Weston A. Price upptäckter

Vad kan vi lära av människor som levde utan moderna livsmedel? På 1930-talet reste tandläkaren Weston A. Price världen runt och upptäckte stora skillnader mellan människor som åt traditionell mat och dem som övergått till västerländsk kost.

Jakten på ett långt och friskt liv

Resan mot 100 år fortsätter. Vi utforskar platser där människor lever ovanligt länge och många behåller sin hälsa, styrka och livsglädje högt upp i åren.

Genom att studera deras matvanor, rörelse, gemenskap och livsstil söker vi ledtrådar till ett långt och friskt liv.

Vissa platser har vi själva besökt. Andra har vi lärt känna genom forskning och berättelser.

När maten var medicinen – Weston A. Prices och den traditionella maten

Från inuiterna i Arktis till bergsfolken i Alperna upptäckte Weston A. Price hur traditionell mat hängde samman med friska tänder – och hur tandhälsan förändrades när socker och vitt mjöl gjorde entré

Weston A. Price – tandläkaren som började undersöka maten

På 1930-talet uppmärksammade den amerikanske tandläkaren Weston A. Price att karies och andra tandproblem var vanliga i moderna samhällen.

Samtidigt hade han sett förhistoriska skallar med mycket välbevarade tänder. Han började därför undra om skillnaderna kunde bero på maten.

Tillsammans med sin fru reste han världen runt för att undersöka sambandet mellan traditionell kost, tandhälsa och allmän hälsa.

Han letade efter platser där människor ännu inte ätit det han kallade ”det moderna handelns undanträngande mat”

Från Arktis till Alperna

Price besökte många olika folkgrupper, bland annat inuiter i Arktis, massajer i Afrika och människor i isolerade schweiziska bergsdalar.

Deras matvanor skilde sig kraftigt åt. Vissa åt huvudsakligen animalisk föda, medan andra åt mycket spannmål, mjölkprodukter eller andra lokala råvaror.

Trots skillnaderna fann Price ofta god tandhälsa och få kariesangrepp hos människor som fortfarande åt sin traditionella kost. [1]

Ett gemensamt näringsämne – vitamin K2?

Price intresserade sig särskilt för ett fettlösligt ämne som han kallade Activator X. Han ansåg att det hade stor betydelse för tändernas utveckling och kroppens förmåga att använda mineraler.

Ämnet har senare föreslagits vara vitamin K2, som bland annat medverkar till att aktivera proteiner som reglerar kalcium i skelett och blodkärl.

Kopplingen mellan Activator X och K2 är dock inte slutgiltigt bevisad.

När den moderna maten tog över

Price gjorde också en annan viktig observation.

När människor övergav sin traditionella mat och började äta mer socker, vitt mjöl och industriellt framställda livsmedel, såg han ofta en kraftig ökning av karies och andra tandproblem.

Han beskrev även skillnader i allmän hälsa och fysisk utveckling.

Hans undersökningar var framför allt observationer och kan därför inte bevisa att kosten ensam förklarade skillnaderna. Men de väckte en fråga som fortfarande är aktuell:

Vad händer med vår hälsa när naturliga, näringsrika råvaror ersätts av raffinerad och ultraprocessad mat?

Vad kan vi lära av Price?

Weston A. Price studerade framför allt tandhälsa, inte livslängd. Hans forskning visar därför inte vilka folkgrupper som levde längst eller vilken kost som ger störst chans att bli 100 år.

Men hans resor lyfte fram en viktig tanke: Människor kan ha god hälsa med mycket olika traditionella kostmönster. Det avgörande är inte nödvändigtvis fördelningen mellan fett och kolhydrater, utan också matens kvalitet och näringsinnehåll.

Det är en intressant utgångspunkt när vi fortsätter vår resa mot ett långt och friskt liv

Figur 1. Mustig hjortgryta (Hirschragout) med krämig polenta från Sydtyrolen, där Alpernas rustika matkultur möter det italienska köket. Ett exempel på traditionell mat lagad av lokala råvaror, där viltkött och enkla ingredienser står i centrum.

Lötschental – dalen där traditionell mat gav friska tänder

På 1930-talet besökte Weston A. Price en isolerad dal i de schweiziska Alperna. Här levde människor på mjölk, ost, smör, rågbröd och lite kött – och hade anmärkningsvärt god tandhälsa.

Ett nästan självförsörjande samhälle

En av platserna Weston A. Price och hans fru besökte var Lötschental i södra Schweiz, en isolerad alpdalgång som länge haft begränsade förbindelser med omvärlden. [2]

Invånarna levde nästan helt på vad de själva odlade och producerade. Salt var en av få varor som hämtades utifrån.

Naturligt fett och näringsrik mat

Kosten bestod främst av opastöriserad mjölk, smör, grädde och ost från kor som betade på alpängarna.

Invånarna åt också rågbröd och kött, ofta kalvkött, ungefär en gång i veckan. Hela djuret togs till vara. Under sommaren kompletterades maten med grönsaker.

Mjölkprodukterna bidrog med fett, protein, kalcium och fettlösliga vitaminer som A och K2. Innehållet av dessa näringsämnen påverkades bland annat av kornas bete.

Det var en kost rik på naturliga råvaror och animaliskt fett, men också på kolhydrater från rågbröd.

Nästan inga hål i tänderna

Tillsammans med en schweizisk tandläkare undersökte Price invånarnas tänder.

Han rapporterade att endast omkring 1 procent av de undersökta tänderna hade karies. Barnen hade ofta välutvecklade tandbågar och raka tänder.

Price beskrev också invånarna som starka och friska. Han noterade att barnen var fysiskt aktiva och att tuberkulos enligt lokala uppgifter var ovanlig.

När socker och vitt mjöl kom in i bilden

Price jämförde resultaten med mer moderniserade schweiziska samhällen, där människor åt mer vitt mjöl, socker, bakverk och konserverad mat.

Där rapporterade han betydligt mer karies, i vissa grupper omkring en tredjedel av tänderna. Han noterade också fler problem med trångställda tänder.

Skillnaderna var stora, men undersökningarna var observationer. De kan inte bevisa att kosten ensam förklarade skillnaderna. Även hygien, levnadsförhållanden och andra faktorer kan ha spelat in.

Christers slutsats – naturlig mat framför raffinerade produkter

Det mest intressanta med Lötschental är att invånarna åt naturlig, näringsrik mat med gott om fett, men mycket lite socker och industriellt bearbetad mat.

Dagens kostråd fokuserar mycket på enskilda näringsämnen, vilket kan vara svårt att omsätta i vardagen. Råden uppmuntrar till mer fullkorn och fibrer och mindre socker och raffinerade kolhydrater. Däremot saknas ett lika tydligt fokus på att undvika ultraprocessad mat.

Samtidigt rekommenderas att mättat fett begränsas till högst 10 procent av energin och delvis ersätts med omättat fett, exempelvis från ultraprocessade oljor.

Prices observationer väcker därför en viktig fråga: Borde kostråden fokusera mer på naturlig, näringsrik mat och metabol hälsa – och mindre på mängden fett och kolhydrater?

Figur 2. Grönsakssoppa med knödel – en traditionell rätt från Alperna. Enkel mat baserad på lokala råvaror, där buljong, bröd och grönsaker ger en värmande och mättande måltid.

Sydtyrolen – där Alpernas matkultur möter ett långt liv

I Sydtyrolen i norra Italien lever människor längre än i nästan alla andra delar av landet. Här möts italiensk medelhavskost och österrikiska mattraditioner, med lokala råvaror, fysisk aktivitet och starka familjeband. Vad kan vi lära av deras sätt att leva?

På skidor genom Sydtyrolen

I februari 2025 tog jag och Christina tåget från Stockholm till Sydtyrolen för några dagars längdskidåkning på Seiser Alm (Alpe di Siusi), en högplatå nära Bolzano i norra Italien.

Vi möttes av strålande sol, gott om snö och milsvida alpängar. Här kunde vi åka långa turer genom ett storslaget bergslandskap.

På sommaren betar kor på de gröna ängarna. Under vintern hålls många nere i dalarna. Vid tidigare sommarbesök i Alperna har vi sett mobila mjölkningsstationer, där korna själva går in för att mjölkas.

Italiens högsta medellivslängd

Sydtyrolen, med Bolzano som huvudort, tillhör de områden i Italien där människor lever allra längst.

Enligt officiell statistik publicerad i februari 2026 nådde medellivslängden i Sydtyrolen rekordhöga 84,7 år under 2024 – 82,9 år för män och 86,6 år för kvinnor.

2024 nådde medellivslängden i Sverige cirka 83,9 år. Männen i Sydtyrolen levde i genomsnitt 0,6 år längre än svenska män och kvinnorna 1,2 år längre än svenska kvinnor.

Sydtyrolen tillhör därmed de regioner i Europa där människor lever längst. Den höga livslängden väcker frågan vilken betydelse traditionell mat, fysisk aktivitet, levnadsvanor och en välfungerande sjukvård har för ett långt och friskt liv.

Sydtyrolen har ibland kallats de äldres land. År 2024 hade regionen 18 649 invånare som fyllt 85 år, en ökning med över 900 personer på bara ett år. Redan i början av 2020-talet fanns över 6 000 invånare över 90 år och omkring 157 hundraåringar. Kvinnorna var tydligt överrepresenterade bland de allra äldsta.

I staden Bolzano fanns vid början av 2024 hela 61 personer som fyllt 100 år, motsvarande cirka 57 hundraåringar per 100 000 invånare. Det är en ökning från 55 personer två år tidigare.

Det kan jämföras med omkring 28 hundraåringar per 100 000 invånare i Sverige vid slutet av samma år – alltså ungefär hälften så många.

Inte en blå zon – men ett intressant exempel

Sydtyrolen är inte en av världens erkända blå zoner, men regionens höga medellivslängd gör den intressant.

Ett annat italienskt område med många hundraåringar är Cilento, söder om Neapel. Där har forskare studerat både traditionell medelhavskost och livsstilen hos ovanligt gamla invånare.

I vissa byar kring Acciaroli har antalet hundraåringar uppskattats till över 80 per 100 000 invånare.

Skillnaden är att Cilento har en tydligt syditaliensk matkultur, medan Sydtyrolen förenar Alpernas traditionella mat med italienska influenser. [3]

Från självförsörjande bergsgårdar till dagens matkultur

Sydtyrolen tillhörde Österrike fram till första världskrigets slut och har fortfarande starka tyskspråkiga traditioner.

Förr levde många familjer på gårdar där flera generationer bodde och arbetade tillsammans. Boskapsskötsel, odling och hantverk var en naturlig del av vardagen.

Det hårda bergsklimatet krävde mat som kunde lagras under vintern. Därför utvecklades traditioner med osttillverkning, torkat och rökt kött, syrade grönsaker och andra hållbara livsmedel.

Än i dag är regionen känd för sina ostar, lufttorkade skinkor, äpplen och lokala viner.

En matkultur mellan Österrike och Italien

Under vår vistelse bodde vi på familjeägda Hotel Florian i byn Siusi.

Varje kväll serverades en italiensk meny med antipasti, soppa eller pasta, varmrätt och dessert. Portionerna var förhållandevis små och måltiderna fick ta tid.

Frukostbuffén innehöll gott om lokala produkter: ostar, skinka, korv och tunt skivat kött.

Uppe på berget var maten mer rustik. Där åt vi bland annat knödelsoppa och gulaschsoppa, typiska rätter från Alperna.

Sydtyrolens kök skiljer sig från det klassiska syditalienska. Här är knödel, surkål, potatis, ost och mustiga kötträtter vanliga. Även öl och äppeljuice har en tydlig plats vid sidan av det lokala vinet.

Figur 3. Varje kväll inleddes middagen på Hotel Florian i Siusi med en generös antipastibuffé. Grillade grönsaker, oliver, ostar och lufttorkade charkuterier speglar mötet mellan italiensk matkultur och Alpernas lokala råvaror.

Vad kan förklara det långa livet?

Sydtyrolens höga medellivslängd har sannolikt flera förklaringar.

Traditionellt har livet präglats av fysisk aktivitet, lokalt producerad mat, familjegemenskap och närhet till naturen. Även välstånd, sjukvård och goda levnadsförhållanden kan bidra.

Men Sydtyrolen visar att en befolkning kan ha hög medellivslängd utan att dess traditionella matkultur bygger på en utpräglad lågfettkost.

Christers slutsats – flera vägar till ett långt liv

Sydtyrolen är ett intressant komplement till de klassiska blå zonerna.

Här har människor länge ätit naturliga råvaror, inklusive ost, smör, kött, grönsaker och spannmål, samtidigt som vardagen präglats av rörelse och gemenskap.

Det påminner oss om att hälsa och livslängd påverkas av hela kostmönstret och livsstilen – inte bara av hur mycket fett eller kolhydrater vi äter.

Kanske är det just kombinationen av näringsrik mat, daglig rörelse, social gemenskap och ett aktivt liv långt upp i åren som är värd att studera närmare.

Christers tips – upptäck Cilento

I boken Den goda maten: Medelhavets smaker, livsstil och hemligheten bakom friskt åldrande av Henrik Ennart och Charlotte Fredriksson skildras livet och matkulturen i Cilento.

Boken inspirerade mig och Christina att resa dit i april 2024 för att själva uppleva den syditalienska medelhavskosten och miljön där många människor lever ovanligt länge.

Figur 4. En rustik sydtyrolsk Hirtenpfanne (herdepytt) med vår egen nyskördade purpurkål, lite olivolja och egna tomater som fått eftermogna långsamt. Ett möte mellan Alpernas traditionella husmanskost och vår egen odling.

🏔️ VARFÖR LEVER INVÅNARNA I SYDTYROLEN SÅ LÄNGE?

I Sydtyrolen förenas Alpernas traditionella matkultur med daglig rörelse, stark gemenskap och goda levnadsförhållanden. Kan kombinationen förklara varför invånarna lever längre än i nästan hela Italien?

En unik kombination av hälsosam livsstil, låg stress och ett välfungerande hälso- och sjukvårdssystem gör att människor i Sydtyrolen lever längre än på de flesta andra platser i världen.

☀️ Regionen – Italiens rikaste provins – har ett gynnsamt klimat med upp till 300 soldagar per år.

🌱 Ekonomin bygger på jordbruk, turism och stora satsningar på förnybar energi som vatten-, sol- och vindkraft.

💚 Faktorer bakom den höga livslängden:

🥾 Aktiv livsstil – Många invånare vandrar, åker skidor och arbetar fysiskt i jordbruket. Det stärker hjärtat och blodcirkulationen.

🥗 Hälsosam kost – En balanserad blandning av alpkost med fullfeta mejeriprodukter, gräsbetat kött och lokala charkuterier och medelhavsdiet, rik på grönsaker, baljväxter, nötter, olivolja och fermenterade livsmedel.

🍞 Naturlig mat – Låg konsumtion av ultraprocessade produkter och socker bidrar till låg förekomst av fetma och typ 2-diabetes.

👨‍👩‍👧‍👦 Stark social gemenskap – Familjeband, lokalt engagemang och starka samhällsstrukturer bidrar till psykiskt välmående och livsglädje.

🕊️ Låg stressnivå – En god balans mellan arbete och fritid minskar risken för kronisk stress och inflammation.

🌬️ Ren luft och höghöjdsmiljö – Lite föroreningar och livet på hög höjd förbättrar syreupptagning och hjärt-lungfunktion.

Christers slutsats – flera vägar till ett långt och friskt liv

Lötschental i Schweiz och Sydtyrolen i norra Italien visar att god hälsa och hög livslängd kan förekomma även utanför de välkända blå zonerna.

Det intressanta är att en strikt växtbaserad kost inte utmärker dessa traditionella matkulturer. Här har även ost, smör, kött och andra animaliska livsmedel länge haft en viktig plats.

Vi behöver se till helheten: naturlig och näringsrik mat, daglig rörelse, social gemenskap, ekonomisk trygghet och god sjukvård.

För mig stärker det tanken att vägen till ett långt och friskt liv inte behöver vara densamma för alla.

💫 Det viktigaste är kanske inte att följa en viss diet, utan att skapa en livsstil som ger god metabol hälsa, friska blodkärl och möjlighet att vara aktiv långt upp i åren.

Sydtyrolsk Hirtenpfanne (herdepytt)

Ett riktigt sydtyrolskt, traditionellt recept som är lågt i kolhydrater utan att kompromissa med smaken. De flesta klassiska rätter i Sydtyrolen innehåller potatis, bröd eller knödel, men det finns också ursprungliga rätter som är naturligt kolhydratfattiga.

Figur 4. En variant på sydtyrolsk Hirtenpfanne (herdepytt), här uppgraderad med urbenad och finskuren renbog från Jille Ren & Vilt i Funäsdalen, Sveriges sydligaste sameviste. Rätten får extra djup av nyskördad rotselleri och purjolök som kommer direkt från vår egen trädgård — fortfarande fulla av saft, sötma och mineralrik jordsmak.

Det är en rustik rätt från Alperna, ofta serverad på fjällstugor (Almhütten). Ursprungligen innehåller den potatis, men i denna version byter vi ut potatisen mot rotselleri eller blomkål – och smaken håller sig ändå helt i den sydtyrolska traditionen med speck, örter och smör.

🥘 Recept: Sydtyrolsk Hirtenpfanne

Ingredienser (2 portioner)
  • 200 g Sydtyrolsk speck (eller pancetta/bacon om speck saknas)
  • 300 g rotselleri (tärnad) eller 300 g blomkål i små bitar
    (rotselleri ger mest potatislik smak – fortfarande lågkolhydrat)
  • 1 liten gul lök, finhackad
  • 1 vitlöksklyfta, finhackad
  • 2 msk smör
  • 1 msk olivolja eller ister
  • 1 tsk torkad timjan
  • 1 tsk kummin (klassiskt i Alperna)
  • Salt och svartpeppar
  • Färsk persilja
  • (Valfritt traditionellt tillbehör:) 1 stekt ägg per portion
Gör så här
  1. Hetta upp smör och olja i en panna.
  2. Stek tärnad rotselleri eller blomkål tills den får färg (cirka 10 min.).
  3. Tillsätt lök och vitlök, stek tills löken är mjuk.
  4. Strimla specken och stek med tills den är gyllene och knaprig.
  5. Krydda med timjan, kummin, salt och peppar.
  6. Toppa med färsk persilja.
  7. Servera gärna med ett stekt ägg ovanpå – mycket vanligt i bergen/Alperna.

Referenser

[1]”About the Weston A. Price Foundation,” [Online]. Available: https://www.westonaprice.org/#gsc.tab=0.
[2]”A Visit to Switzerland’s Loetschental in the Footsteps of Weston A. Price,” [Online]. Available: https://www.westonaprice.org/health-topics/in-his-footsteps/a-visit-to-switzerlands-loetschental-in-the-footsteps-of-weston-a-price/#gsc.tab=0.
[3]”A Narrative Review Exploring the Similarities between Cilento and the Already Defined “Blue Zones” in Terms of Environment, Nutrition, and Lifestyle: Can Cilento Be Considered an Undefined “Blue Zone”?,” [Online]. Available: https://www.mdpi.com/2072-6643/16/5/729.

Dela gärna inlägget