Italien – tre regioner där man lever längst

Italien förknippar vi ofta med kultur, klimat och god mat. Men landet rymmer också flera av Europas mest långlivade regioner.

Ligurien, Valle d’Aosta och Molise är tre områden som sticker ut. Trots att deras geografi skiljer sig kraftigt åt har de något gemensamt – en ovanligt hög andel människor som blir över 100 år.

De tre regionerna har cirka 60 hundraåringar per 100 000 invånare (2025) [1] – nästan dubbelt så många som i de mest långlivade svenska regionerna; Jönköping och Halland, som petat ner Kalmar, hade 35 hundraåringar per 100 000 invånare och Sverige som helhet 26.

Ligurien – en helt långlivad region
Ligurien har en av Europas högsta medellivslängder, cirka 83 till 84 år. Här finns inga enstaka byar som driver statistiken – hela regionen, inklusive Imperia, Genua och La Spezia uppvisar ovanligt många hundraåringar.

Molise och Valle d’Aosta – små men extremt långlivade
Valle d’Aosta och Molise ligger på ungefär samma antal hundraåringar, med Molise numera något högre. I provinsen Isernia i Molise uppgår andelen till så många som cirka 79 hundraåringar per 100 000 invånare, vilket placerar området bland de mest långlivade i Europa.

Figur 1. Ragù di agnello alla Molisana med aubergine och fänkål serverad med en frisk sallad på färsk persilja. Rätten toppas med riven ost. Smakrikt, näringstätt och till största delen lagat på lokala råvaror.

Vad förenar regionerna?
Regioner med hög andel hundraåringar ligger utspridda över hela Italien, de har olika kultur, klimat och landskap. Ändå delar de ett gemensamt mönster av extrem livslängd. Det väcker frågan:

Vad är det som förenar dem och som gör att människor där lever så mycket längre än i resten av Europa?

Återigen ser vi hur regelbunden solexponering, daglig fysisk aktivitet, traditionellt småskaligt jordbruk och näringstät, oprocessad mat – inklusive naturliga mejeriprodukter – samverkar som viktiga faktorer bakom ett ovanligt långt och friskt liv.

Ligurien – där bergen möter havet

I oktober 2022 reste vi längs den liguriska kusten, från lilla Paraggi vid Portofino till Sestri Levante nära Cinque Terre. Här möts branta gröna berg och det turkosa Medelhavet med små byar inklämda mellan klipporna. Dagarna fylldes av vandring på smala stigar högt över havet – krävande, men belönande, med möjlighet till bad i det fortfarande varma vattnet.

Figur 2. Den lilla viken Paraggi, med byn längst in, ligger som en dold pärla med kristallklart, klarblått vatten – bara ett stenkast från det välkända Portofino och några tågstationer norr om Cinque Terre.

Mellan bergen och havet ligger Cinque Terre, fem byar som under århundraden nästan var helt isolerade. Före järnvägen var små hamnar och branta stigar den enda kontakten med omvärlden. Livet var fattigt, arbetsamt och fysiskt krävande – och just därför intressant ur ett hälsoperspektiv. [2] [3] [4] [5]

Vardagen bestod av ständig rörelse: arbete på terrasserade odlingar, fiske och dagliga förflyttningar upp och ner längs bergen. Kosten var enkel och lokal, baserad på fisk, grönsaker, baljväxter och olivolja, med lite vin och ofta perioder av knapphet. Isoleringen krävde stark gemenskap; familjer och grannar var beroende av varandra och kyrkan fungerade som en naturlig samlingspunkt. [6] [7] [8] [9]

I dag är Cinque Terre ett turistmål, men landskapet bär fortfarande spår av ett liv där rörelse, måttfullhet och sociala band inte var livsstilsval utan livsvillkor. Det är kanske därför Ligurien än i dag hör till Europas mest långlivade regioner – en påminnelse om att hälsa och lång livslängd formas av hela livsmönster, inte av enskilda insatser. [10] [11]

Pesto alla Genovese nämns oftast först när man talar om Liguriens mat. Den gröna såsen gjord på färsk basilika, olivolja, vitlök, pinjenötter och ost används för att smaksätta pasta och många andra rätter. Det är den mest omtalade och ikoniska matråvaran från Ligurien – en symbol för regionens matkultur.

Andra råvaror förknippade med platsen är extra jungfruolivolja från Ligurien och basilika.

Valle d’Aosta – alpint liv som skapar lång livslängd

Valle d’Aosta, Aostadalen, ligger på Alpernas soliga sydsida mellan Mont Blanc, Matterhorn och Monte Rosa. Det är Italiens minsta region, men också en av de med högst medellivslängd och näst flest mycket gamla invånare över 100 år. [12]

Figur 3. Den italienska frukosten på det lilla hotellet innehåller naturlig yoghurt, lokala charkuterier, regionens ostar och nybakad ciabatta. Att sitta ute i solen på trottoaren utanför hotellet och njuta av den är helt fantastiskt – svårt att börja dagen på ett bättre sätt.

Som ung uppskattade jag skidåkningen i Courmayeur och kan fortfarande minnas den spektakulära åkningen över Mont Blanc-glaciären mot franska Chamonix. Många år senare vandrade vi på försommaren runt samma berg längs den klassiska Tour du Mont Blanc och passerade då åter Courmayeur på den italienska sidan. År 2023 färdades vi genom området med bil och stannade i Aosta, där vi övernattade i en liten by strax söder om passet mot Schweiz. [13]

Området är känt för skidorter som Courmayeur, Cervinia och Champoluc, men bakom turismen finns en livsstil som formats av bergen. Landskapet lämpar sig för djurhållning, nästan varje by har sin egen ostproduktion. Kosten bygger på lokala råvaror: ostar som Fontina från gräsbetande kor, charkuterier, lite vin och minimalt med ultraprocessad mat. [14]

Ur ett longevity-perspektiv är detta intressant. Mejeriprodukter från gräsbetande idisslare har visat sig innehålla högre nivåer av fettlösliga mikronäringsämnen, bland annat vitamin K2, som i flera studier kopplats till minskad kärlförkalkning och lägre risk för hjärt-kärlsjukdom. Tillsammans med en kost baserad på lokala råvaror, låg grad av ultraprocessad mat och måttliga portioner liknar detta det kostmönster som ofta återfinns i så kallade långlivade regioner.

Livet i dalen innebär ständig rörelse – promenader i branta backar, arbete med djur, snö och mark. Det är inte träning, utan vardag. Just denna typ av lågintensiv, kontinuerlig aktivitet är starkt kopplad till god metabol hälsa och låg hjärt-kärlrisk.

Aostadalen påminner om andra långlivade alpina områden som Sydtyrolen och schweiziska Lötschental med småskaligt jordbruk, starka sociala band och en livsrytm styrd av naturen.

Regionen är ett tydligt exempel på hur lång livslängd inte skapas av enskilda hälsoknep, utan av ett livsmönster där kost, rörelse och gemenskap har hängt ihop – i generationer.

Fontina Val d’Aosta DOP är den mest omtalade osten från Valle d’Aosta. Den klassiska, skyddade osten som är en symbol för Aostadalens matkultur görs på opastöriserad komjölk från dalens kor. Den är krämig, nötig, smakrik – ofta använd i lokala rätter som fonduta valdostana och uppskattad långt utanför Italien.

Den mest omtalade köttprodukten från området är Vallée d’Aoste Jambon de Bosses – en traditionellt lufttorkad, örtkryddad skinka med PDO-status (Protected Designation of Origin) producerad i byn Saint-Rhémy-en-Bosses i de höga alperna. Skinkan är känd för sin aromatiska smak och långa hantverkstradition, den anses vara Aostadalens främsta charkuterispecialitet.

Molise – den bortglömda regionen där människor blir hundra år

Molise, inklämd mellan Apenninerna och Adriatiska havet, norr om Neapel, är en av Italiens minsta och minst kända regioner. Trots sitt undanskymda läge har den blivit ett hett ämne inom longevity-forskningen – Molise hade 2025 högst andel hundraåringar per capita i hela Italien och tillhör också Europas toppskikt.

Regionen har länge varit ekonomiskt eftersatt och delvis avfolkad. Många unga har flyttat, medan äldre blivit kvar. Det har gjort Molise till ett levande arkiv över ett livsmönster som nästan försvunnit i övriga Europa.

Livet här har alltid inneburit rörelse. Det kuperade landskapet, småjordbruket, djurhållningen och långa dagliga förflyttningar har skapat en vardag av ständig lågintensiv aktivitet – inte träning, utan arbete. Kosten har varit enkel och lokal: baljväxter, grönsaker, olivolja, ost från får och get, fullkorn och eget kött. Ibland har energitillgången varit begränsad vilket inneburit naturlig kalorirestriktion snarare än överflöd.

Figur 4. Mellan havet och bergen reser sig branta sluttningar som lockar till vandring i den italienska solen. I det dramatiska landskapet ligger små gårdar som producerar traditionella råvaror som lokalt vin och olivolja.

Den sociala strukturen är minst lika viktig. Molise består av små byar där människor känt varandra hela livet. Familjebanden är starka, generationer lever nära varandra och de äldre har haft en tydlig roll långt upp i åren. Många förblir aktiva, lagar sin mat, sköter hem och trädgård och deltar i bylivet även i mycket hög ålder.

Caciocavallo di Agnone är den mest omtalade och traditionella osten från Molise. Den är en klassisk pasta filata-ost med päronliknande form, gjord på komjölk och ofta lagrad länge för fyllig smak. Den räknas som en av regionens främsta ostspecialiteter och finns med på listor över de mest uppskattade molisiska ostarna. Andra välkända molisiska ostar är bland annat cacioricotta, caciomolisano och lokala varianter som stracciata.

Den mest omtalade kött-/charkuteriprodukten från Molise är ventricina di Montenero di Bisaccia, en traditionell salami gjord på fläskkött kryddat med paprika, chili och vildfänkål – den är en viktig del av den lokala salamikulturen.

Molise påminner oss om att många av de faktorer som modern forskning idag försöker återskapa i laboratorier och livsstilsprogram redan har existerat i generationer i enkla jordbrukssamhällen. Ibland är det just de mest förbisedda platserna som har mest att lära oss om hur ett långt och friskt liv faktiskt levs.

Varför just Ligurien, Valle d’Aosta och Molise?

Det finns ingen enskild förklaring till varför de tre regionerna hör till Europas mest långlivade. Men trots sina stora skillnader i klimat och landskap delar de ett gemensamt livsmönster som formats under generationer.

Traditionell kost med rena, lokala råvaror
Alla tre är jordbruksbygder där det som produceras lokalt också äts lokalt. Gräsbetande djur, småskalig mejerihantering, traditionell osttillverkning och olivodling har gett näringstäta livsmedel utan industriella inslag. Maten har varit enkel, hantverksmässig och i stort sett fri från socker, raffinerade växtoljor och ultraprocessering. [9]

Klimat, ljus och utevistelse
Klimatet har möjliggjort mycket utevistelse. Ligurien och Molise har ett milt medelhavsklimat, medan Aostadalen präglas av mycket solljus och ett liv som utspelar sig utomhus större delen av året. [15] [16]

Figur 5. Sestri Levanti, strax norr om Cinque Terre, bjuder på en kilometerlång strand – perfekt för ett svalkande kvällsdopp efter dagens vandring. Därefter väntar något att dricka på en strandnära bar innan kvällen fortsätter med en traditionell italiensk middag på någon av de små restaurangerna inne bland gränderna.

Naturligt aktiv vardag – rörelse som livsvillkor
Terrängen i de tre regionerna är kuperad, vilket gjort rörelse snarare än stillasittande till en naturlig del av vardagen – gång i backar, arbete med djur, odlingar, ved och mark. [17]

Energiåterhållsamhet och perioder av knapphet
Kosten har varit traditionell och måttfull, ofta med perioder av knapphet. Det har inneburit ett naturligt återhållsamt energiintag, snarare än konstant överflöd.

Starka sociala nätverk och låg ensamhet
De små samhällena har skapat starka sociala band. Familjer har bott nära varandra, äldre har haft en tydlig roll i både familj och byliv och ensamhet har varit ovanlig. [18]

Aktiv även i hög ålder
Det kanske mest slående är att människor i dessa regioner förblir aktiva långt upp i åren. Åldrande har inte inneburit passivitet, utan fortsatt deltagande i vardagsliv och gemenskap.

Ligurien, Valle d’Aosta och Molise visar tillsammans att lång livslängd inte skapas av enskilda hälsoråd utan av ett helt livsmönster där kost, rörelse, miljö och social samhörighet samverkar över tid.

CHRISTERS SLUTSATS

Regionerna visar att lång livslängd och god hälsa inte uppstår genom enskilda åtgärder eller medveten hälsooptimering. De formas i stället av ett livsmönster där klimat, naturlig rörelse, traditionell mat, social gemenskap och mening samverkar över decennier.

Särskilt intressant är att samtliga områden behållit ett småskaligt jordbruk där djurhållning och växtodling samverkar för att producera näringstät mat som ofta äts lokalt.

Flera av områdena är kända för sin osttillverkning, som exempelvis pecorinoost.

Samma mönster går att hitta i den blå zonen Ogliasta på Sardinien och i Galicien i Spanien.

För den som är intresserad av långt liv och som söker alternativ till de officiella så kallade blå zonerna erbjuder Ligurien, Aostadalen och Molise levande europeiska exempel på hur ett sådant liv faktiskt kan se ut i praktiken.

Nyligen publicerat om långt liv:
Resan mot 100 år fortsätter – Kolesterolparadoxen
Weston A. Price och hans upptäckter – Kolesterolparadoxen
Kolesterolparadox och världens äldsta kvinna – Kolesterolparadoxen
Galicien – nästa blå zon? – Kolesterolparadoxen
Ogliastra – där männen blir äldre – Kolesterolparadoxen

Tidigare inlägg om längre liv:
Vägen till längre liv – Kolesterolparadoxen
Dagens kost – ett 100-årigt hälsoexperiment – Kolesterolparadoxen
Medelhavskost – bevisat bra – Kolesterolparadoxen
Det goda livet till över 100 – Kolesterolparadoxen
Långlivade svenskar – Kolesterolparadoxen
Regional kost – hållbart och hälsosamt – Kolesterolparadoxen.
Långsiktigt hållbar matproduktion – Kolesterolparadoxen
Kostförändring – Kolesterolparadoxen

🐑 Ragù di agnello alla Molisana på aubergine & fänkål

Lammrätten ligger mycket nära hur Molises fattigare herdekök faktiskt smakade före pastans dominans – kött, örter, olja och lång tid. Ett perfekt val för stabilt blodsocker och hjärnvänlig energi. Denna version behåller den rustika herdesmaken – men utan pasta och blodsockertoppar.

Du sitter i ett litet stenhus högt uppe i Apenninerna i Molise. Väggarna är tjocka och ojämna, byggda av lokal kalksten som håller värmen långt efter att elden falnat. Ett lågt träbord står nära den öppna spisen, sotmärkt av generationer. Utanför ligger bergen mjukt rundade, nästan ödsliga, fårflockar rör sig långsamt mellan torra örter och vilda blommor.

Det är sensommar eller tidig höst. Luften doftar av timjan, fänkål och vedrök. Ett fönster står på glänt och släpper in cikadornas monotona sång. På köksbänken ligger ett stycke grovt saltad pecorino bredvid en flaska grumlig olivolja av oliver från familjens egna träd.

När ragù di agnello ställs fram är den inte dekorerad – den är självklar. En tung lergryta i mitten av bordet, där aubergine och fänkål dränks i långkokt lamm, med fett som glänser bärnstensfärgat i skenet från elden.

Man äter långsamt. Inte för att man måste – utan för att tiden här inte betyder något.
Utanför breder Molise ut sig: orörd, lågmäld, nästan hemlig.

Figur 6. Ragù di agnello alla Molisana med aubergine och fänkål. Lammbog från Martins Mat i Roslagen, skuren i små bitar, har långkokats tillsammans med sitt ben i en fyllig buljong gjord på långsamt avkokta renben, hemodlade tomater och selleristjälkar. Rätten toppas med färsk persilja och rosmarin och serveras med aubergine som frästs gyllene i olivolja.

Ingredienser (2 portioner)

Ragù

400 g lammfärs eller finhackat lammlägg
1 liten gul lök
2 vitlöksklyftor
1 selleristjälk
1 dl torrt vitt vin
1,5 dl krossade tomater (utan tillsatt socker)
2 msk tomatpuré
1 tsk torkad oregano
1 tsk rosmarin
1 lagerblad
3 msk olivolja
Salt, svartpeppar

“Cavatelli” ersättare

1 stor aubergine, i grova stavar
1 liten fänkål, tunt skivad
30 g smör

Tillagning

Fräs lök, selleri och vitlök långsamt i olivolja tills söta.
Lägg i lammköttet, bryn försiktigt.
Häll på vin, låt reducera.
Tillsätt tomater, tomatpuré, örter och lagerblad.
Sjud minst 45 minuter – gärna 1,5 timme.
Stek aubergine och fänkål gyllene i smör.
Servera ragùn över grönsakerna.

Servering

Toppa med:

Färskriven pecorino
Finhackad persilja
Extra jungfruolivolja

Servera gärna med:

Sallad på ruccola, citron och oliver

Referenser

[1]	”ISTAT,” [Online]. Available: https://www.istat.it/.
[2]	”Portovenere, Cinque Terre, and the Islands (Palmaria, Tino and Tinetto),” [Online]. Available: https://whc.unesco.org/en/list/826.
[3]	”The conservation of cultural landscapes,” [Online]. Available: https://www.cabidigitallibrary.org/doi/book/10.1079/9781845930745.0000.
[4]	”Storia della Liguria (Storia e società),” [Online]. Available: https://www.laterza.it/book/?isbn=9788842084853.
[5]	”The Blue Zones, Second Edition,” [Online]. Available: https://books.google.se/books/about/The_Blue_Zones_Second_Edition.html?id=fhJAn7fPkqAC&redir_esc=y.
[6]	”The Climate of the Mediterranean Region,” [Online]. Available: https://www.sciencedirect.com/book/edited-volume/9780124160422/the-climate-of-the-mediterranean-region.
[7]	”Lack of Exercise Is a Major Cause of Chronic Diseases,” [Online]. Available: https://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1002/j.2040-4603.2012.tb00425.x.
[8]	”Adherence to a Mediterranean Diet and Survival in a Greek Population,” [Online]. Available: https://www.nejm.org/doi/full/10.1056/NEJMoa025039.
[9]	”Promoting Health and Longevity through Diet: From Model Organisms to Humans,” [Online]. Available: https://www.cell.com/cell/fulltext/S0092-8674(15)00186-5?_returnURL=https%3A%2F%2Flinkinghub.elsevier.com%2Fretrieve%2Fpii%2FS0092867415001865%3Fshowall%3Dtrue.
[10]	”Bowling Alone,” [Online]. Available: https://en.wikipedia.org/wiki/Bowling_Alone#:~:text=Bowling%20Alone%3A%20The%20Collapse%20and%20Revival%20of%20American,social%20capital%20in%20the%20United%20States%20since%201950..
[11]	”Association Between Life Purpose and Mortality Among US Adults Older Than 50 Years,” [Online]. Available: https://jamanetwork.com/journals/jamanetworkopen/fullarticle/2734064.
[12]	”Sito ufficiale della Regione Autonoma Valle d’Aosta,” [Online]. Available: https://www.regione.vda.it/default_i.asp.
[13]	”Au tour du mont blanc,” [Online]. Available: https://www.autourdumontblanc.com/.
[14]	”Fontinsa DOP,” [Online]. Available: https://www.fontina-dop.it/.
[15]	”Copernucus climate data,” [Online]. Available: https://climate.copernicus.eu/.
[16]	”Vitamin D,” [Online]. Available: https://ods.od.nih.gov/factsheets/VitaminD-HealthProfessional/.
[17]	”Lack of Exercise Is a Major Cause of Chronic Diseases,” [Online]. Available: https://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1002/j.2040-4603.2012.tb00425.x.
[18]	”Social Relationships and Mortality Risk: A Meta-analytic Review,” [Online]. Available: https://journals.plos.org/plosmedicine/article?id=10.1371/journal.pmed.1000316.

Upptäck mer från Kolesterolparadoxen